regndroppar till mig

i den tysta skogen slätades alla ljud ut
endast de tysta svävade
svävande molnvingar
mjuka

kunde höra dun falla
fallande dun
bärandes
skörhet

sköra droppar av den skiraste väv


hon befinner sig i ett är vilket ej är ett är

öppna din hand
i handen är en droppe
en spegelskiva
du finns

hon ser sig i droppens ögon
skrudad i den klädnad hon älskar så djupt

kjolens böljande vågor
ur vattenfall spunna
följer marker

markerna är mjukmötande
gräsvingar och hennes fötter äro vingar
vingar andandes i rörelse mötas

i gräshav seglar hon
hon är kvinna

vid bäckens porlande urkälla sitter kvinnan

håller regnblad i händer
han skrev till mig om regn

han skrev regndroppar till mig

skrev regndroppars skönhet
diamantljusens strålande

i skymningen flög
kvällsfågel in

han skrev regndroppar till mig
i skymningen färgades de blodröda


kvällsfågel lyfte mig
till bäddens vila

han skrev
regndroppar till mig


är det

mina tårar


han
skrev