aldrig
var min vilja
sluta knoppens utslagna nektar
o
ömhet
kom
nu seglar jag över berg upplösta
in i bergsmantlar stjärnglödande
andas ut all rädsla andas in kärlek
accepterande är ej
en negativ preposition
insiktsandning sköljer vågor
snöfjärilar fyller luften
rör vid okbågar
målar mina kinder röda
sluter gör jag mig i azurhavs oändliglugn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar