blixtstilla

blixten målar
himlens mörka moln

är dessa mörka moln
himlens

blixten

målar

himlens

mörka

moln

är dessa mörka moln
himlens
säg mig vad skriver du

molnen drages samman
i vidgad pupill

molnen förändras

handen
håller en ljusstav

är du facklan i mitt bröst

är du
är du

du
är

han bär vid mantel
skimrande svarta kläder
med skimrande skalor av djupt grön
djupt blå

ansiktet är godmodigt

han sträcker ut handen
jag viskar

blixt
blixt
rör
om i grytan
i mitt bröst

rör om de stillnade
rör
rör

han rör
staven är blixten
sjungande
dånande följer åskan

hon är en kvinna i vida kjolar svarta
blusen
blusen är skimrande silver
händerna
händerna håller i ljussked
skopa
slev

mitt bröst är grytan
av vilken han lyfte locket

hon rör
rör

andas dotter
andas

mitt inre virvlar
virvlar

mörka moln stiger
klarnar

hon lägger örtaknippen i grytan

mörka moln
frias
befrias

andas dotter
andas

giv icke upp andan förtvivla icke

äntligen
ur denna malvirvel

dofter stiger upp

så brinner elden värmande i
ditt
kvinnobröst

du
är

vi är
vi hör dig