sabeltandad tiger

en dag
eller var det en natt
bestämde
bad hon stämmaren
stämma banden

stäm banden mina
av återhållen äro de vordna sträckta
allt för sträckta

och stämmaren hörde in i hennes bön
stämde banden

stjärnor tindrar i denna natthärd
åter hållna i händer


varsamma är orden jag vikt samman
lagda i askens rotficka

härden är vackert murad
muralmålning sveper vida vyer in
sveper vida vyer ut

väggen reser sig in i himlar
kupolen är av stjärnbladshänder
ett träd växer i mitten
med penslar målar han
med förbundna ögon

härden är vackert murad
vitkalkad är boplatsens stämnyckel

skuggfärdare skymmer en stund
av intighet stjärnor i hand

hon ser handens vita vingar bära svart pärla
lutar sig ödmjukt närmre
blåser varsamt 
glödkorn
vackra
stig ur din bädd
ett glödkorn skimrar hennes ögon

ur sommarängens fjolårsdröm i bröstet
lyfter hon knippe av gräs
fnöskegräs

kom eldsflamma
vagga mina ögon
kom eldsflamma in i blixtstilla
kom eldsflamma
blixtra
dansa
svärdsdansen din

sabeldansen din

sabeltandad tiger sveper nattens mantel vida
bärnstensögon skimrar glimrar urålder
mjuka tassar bredes ut skålar fyllda med korn

i floden andas lotusskålar
bär lågor skimrande

vid strandens stjärnbeströdda
står en kvinna

sabeltandad tiger
vakar ömt med hennes stigar

röd sari böljar mjuka slöjor

hon sköljer ansikte

ur händer växa rosenträd

alla kast är tagna ur burar
friandade flyger rörelsen vida

hon öppnar händer
kastar med mjuka kast
rosenblad
i vinden


kom eldsflamma
vagga mina ögon
kom eldsflamma in i blixtstilla
kom eldsflamma
blixtra
dansa
svärdsdansen din

sabeldansen din i natten
skär sagogrynen rena ur solkade sotögons svarta

skriv mig hjältedåden ur kärlek ren
vilken lade pennan
 i din hand
vore de
de hjältedåd vilka hällde lidandets blod i hennes marker
vore de icke hjältedåd
lyft din sabel hennes böjda valvbåge
stjärndiadem
skär sagogrynen rena av klaraste ljus
fyll varje blad med tecken

tänd elden i mina ögon
tänd elden i spiselns mun


hon trevar med fingrar
upplever doft färg klang
tydligare

skuggfärdare ler med fingrar
skingras dokens täckta ädelstenar

stjärnor tindrar i denna natthärd
åter hållna i händer

skrider Orion nattstigar fram
kallar höken till sin vänstra axel
vaka över stenstoderna vilka blickar in i haven
må de lyfta smärtans hav

varför lyssnar de icke till smärtans röst
varför viskar de så vackert
förbindligt
du finns ej
smärtan vrider sig i smärtsvall

tigern stelnar
hårda steg vibrerar marken
lyfter en lukt
odör
upp
tigern vädrar
finner vittring
i djurens skenande
enhet
ser sig om
gömmer henne i det höga gräset under babaoträdets krona
invid babaoträdets rötter
vilka lägger sig runt hennes skälvande rädslokropp
tigern löper in i vinden
skriet vrider sig in i henne
tigern faller
faller in i fångstgrop

de strövade fria
i skogar i savanner
i frihet

visade människan vägskäl
väg
skäl

fångades i bur

tigern
ett fångat djur i bur
visar
smärtans upplevelse
i det vi förvägrar se dess väg


det är i den stunden hon bestämmer sig
hon lyfter en ogenomtränglig bindel för ögonen

min vilja är att skärpa sinnesblicken

låt mina fingrar
andas
dig

i

din

sanna doft

och doftregnen
föll in i hennes hud

jägaren öppnar buren

buren är ett träd
med vita blommor

tigern stiger ut

jägaren följer med in
är en tiger

vid babaoträdet
möts deras väg
i
skäl
av

vidare

tack eldflamma att du kom

stjärnor tindrar i denna natthärd
åter hållna i händer



de sitter vid elden
skänker varandra

öppnade
ord

med fingrar



mina fingrar
andas
dig

i

din

sanna doft


i doftregnen
spirar

blomning