så nära
är
stjärndiadem
fingrar
strålar
rör vid pannas slutna
kvinna i
månsilverslöjor
stiger in i havs vingar
synes
ej
mer
av strandvandrare
strandiris fäller gula blad
hav skimrar
silvermåne
uppstiger hon
med ögonstjärnor
tända
vid klipphänge eld
till värmande av köldspricka
en ensam trumpet ljuder
väcker
silver kalla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar