ur tårdrypa
stiger
nattens
svarta fält
svartnade ögon
fäller
bladlinser
i denna natt
spänner hon drömduken
målar med mjuka penslar hjärtats vägar
utan en tanke på vart penseldrag
upplever färgen flyta över kanten
till varande
fjädersolar dansar i trummans solvindshänder
sluter mina vingar
tätt värnandeommig
söker hålla fast ruggfjädrar
dessa skall ej släppa
i vinterns yttre vakar
du lägger din haand över
döljer vaken
i det jag släpper
drar du undan handen
min kvinnomåne
kan ej ha det så här
kan
ej
ha
det
så
här
då fortsätter jag hellre
in i
tystnaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar