(stråken)
ömt
lägger han stråken till
han hör
frihjordarnas
mjuka
oskodda
stäppens höga möter
hör gräs
andas
susa
hör havet stiga upp
salvia blå strålande renar
han är ej mer
han
världarna strömmar
ur
tonernas källa
*
(emottog)
tjärnen
tog emot
dina tårar
att gräva upp detta
föråldrade
är att ej släppa
*
(låtsas)
kanske
lyfter jag mina händer
kanske
landar
skimrande
bubblor
i
kanske talar
bubblorna
skimrande
kanske
om jag låtsas att jag lever
kanske
jag då kan lura
mig själv
*
(förgången)
jag
lever i de förgångna
skogarna
andas in
rötternas
strofer
skall jag släppa
är jag
fången
träden
träden rör vid mina stigar
vi
plockade bort blocken
nu
ligger de där igen
igen
*
(något)
något
skar mitt bröst i denna natt
kramade
hårt
om
drömmen
vred
den
varv efter varv
en urvriden
trasa
jag gråter med revorna
i jorden
mitt blottade bröst
kvider
svanen
lägger mjukt
vingar över
om
*
(uppdraget)
så är
uret uppdraget
ur
kärrets djupa
rotstäva
nyckeln
lade iglarna
i glömskan
på stranden
vi
drack ej
urets klanger
vi stämde blodets toner
nyckeln
är den
vilken upplevde
draget
*
(vår)
våren
rör vid
gryningsblad
rötterna
lyfter
upp
meningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar