(stenen)
det lever
en sten
i vindarnas äng
en kvinna
sitter i stenens hand
stenen
såg
en sparv dyka
störta till marken
stenen hann ta emot fallet
kvinnan
tvinnar regntrådar
i vindarnas äng
vindarna håller sparven
med den skadade vingen
trådarna väver en kvinna
till en korggunga
till sparven
vilken slogs
av en tankeoseende
hand ned
kvinnan vaggar nu
sparvens flygandefärd
in i
läkedomskällans
helandehav
*
(lavskogen)
skogen
lavskogen
bär
grå
andningsmantlar
lavar
klättrar
träden bär
gråa hår
moln
vaggar stillhet
*
(smärtudd)
så
rör du
vid smärtans udd
oemotståndligen
sluter jag manteln
tätare
huttrande kryper jag samman
mjukt
fattar du
pennan
skriver med udden
klarhet
*
(ja)
ja
jag tillät
ja
jag mötte
ja
jag kom in
i din viskning
barnets
alltidtilltro
såg
hur
skulle barnet veta
skuggorna vilka
flyter under leendet
hur
skulle barnet veta
skuggorna
vilka flyter
med sargade segel
jag ser
skeppen ta in
vatten
jag sträcker ut min hand
viskar
älskade
du behöver sjunka
för att stiga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar