(jordmoder)
hon viskar
ljuden
ljuden är så höga
rösterna
är så
ostämda
skär in
i
huden min
de hörde henne
de vakande
vitgnistfolken täckte henne
med tystblad
helandeblad
med kristalltoner
*
(stillasittande)
helt
stilla
sitter kvinnosjälen
ögonen är slutna
hon hör snö falla
hör nynnande
vita
lugnstämmor
hon är en snökvinna
blickar
in
i
havet
helt stilla
sitter kvinnosjälen
ögonen är slutna
hon hör valarna
svara
tystnaden
*
(in över)
tystnaden
faller
in över
jag är en svävande regnbågsbubbla
vinden
blåste mig genom
ögat
ugglan lyfte natten
det är vackerstilla
i denna anemondal
*
(knäfamn)
han lade sitt huvud
i hennes knäfamn
sökte läsa
hennes ögon
med pannlobens skiftning
skuggorna slöt vägen
skuggorna
var ej hennes tillhörighet
*
(lugnt)
lugnt
lämnar hon
väggarna
töcknad av svårmod
tecknar hon
ur hjärta
nog är det
på duken
med de tolv linnestegen
tuskaften
verkar tondöva
trappstegen
är stenarna hon bar
av strandens gåvohänder
mjuka
putsade
av hav
av naknade fötter
hon följer snövägen
till
in i
skogshem
*
(ädelstensskogar)
tystkronor
är ett av de vackraste ord
jag känner
nattens
ädelstensskogar
bär vita
blad
helar hennes malande skov
hon sitter vid
stranden av
helt stilla upplever hon
en närvaro
en arm
läggs
helt lugnt
runt hennes
vinteraxlar
de andas frid
en stund
tysta
tillsammans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar