måndag 17 februari 2014

den 17 februari 2014


(dagnätter)

i tolv
nätter

har havet sköljt min hud

i tolv
nätter innan

gnuggade jag huden
i ökensanden

i nattliga
stjärnsand

i dagliga
eldsand

i den trettonde gryningen

lyfter de
rosenskålen

ur min panna

*

(där)

där
har ekarna
planterat

tårarna

av hennes
blödande hjärta

stammarna är väktare

där

i det kommande

*
(gjort)

du kan ej göra det gjorda ogjort
du kan läka det gjorda
med din kärleks stämma

vi kan ej göra det gjorda ogjort
vi kan lyssna till visarna

(talstämd)

han talade

talar
in i hennes hjärta

steg in i detta samtal
genom


hennes ögon


han talade in i hennes hjärta
smekte hennes hud stilla

lyssnade
in i

hennes vilobehov


han slöt orden
stilla

en stund

hörde hennes hjärta
såg pulsen där vid halsen röras

såg fjärilslätta
rörelser

kolibris

han tillät rösten öppnas
tala in i hennes hjärta

tysta

tysta

ljöd orden


mjuka tassar
med indragna klor

allt för att ej sarga
det redan sargade


i hennes ögon
gavs han en glimt
av den kommande skörden
*

(ögonrymd)


stilla
stilla

glider slupen


hon lyfter dimman

ur ögonrymd

snuddar
vid vakarens
panna

stilla
stilla

stiger lågan
i livslanternan

lyser upp stenarnas ring

*

(redskap)

du har dessa penslar
dessa färger

dessa väntar
längtar

till dina händers
hjärtomfamnan

du är redskapet

tillåt
ditt hjärta

 bruka dina förmågor

penslarna
kan icke måla av sig själva

ditt liv kan icke
levas av sig självt


Inga kommentarer: