den 31 augusti 2014

(springbrunnssteg)

huset

släpper väggar fria

taket flyger vind

in i

sunnanäng

golvet

är av jord

fyllt med spring

och nu

i denna stund höres

springbrunnen porla

*

(eldstad)

eldstaden

är bädden

med

aska

hon skrev

bekymren på lappar

lades

i hög

ark till ark

tändas

i salviakrona

nu

andas eldstaden fri

*

(så är jag)

så är jag ord

skrivna

rösten tystnad

orden

flyger vindar lyfter

landar

löven i bäcken

sjunker

löses

upp

så är jag ord

virvlande i vind

*

(arkitekten)

han skissar

linjerna

arkitekten

linjer

ur

alla möten gångna

hon lever i nattens

indigobläck

han suddar

han tecknar

allt klarare stiger natten

arkitekten

släpper pennan

i hennes nu närvarande

icke synlig

han kan

känna

hennes hand

arkitekten är

lystrandestilla

hör

henne stiga

hör

henne vandra

så mötas de

där båten landat

hon fyller hans linjer

arkitekten ser

bladen vakna

ur blyerts suddade

*

(plockade)

hon

plockade rosorna

gav rosorna vatten

i skålen given av

anmödrar

beundrande

skådar

hon

stämmornas dofter

jag bröt er ej

till vissnande

jordmockasiner

sömmade jag runt edra fötter

ändå

vissnar ni inför mina ögon

ovarsam var mitt spadhandlag

jag tackar er

för er gåvonärhet

*

(andning i kåsa)

tung

är andningen

i kåsan

buren av torkade hopp

tjära hälldes i

torkade

gångarna nötte

ut

de vita banden

följena

visar blanka

tandrader

kromen är ett sken

kromtandrader

gnager

*

(”)

den tanken

är ett redskap

tekniken

är ett redskap

vad är dessa då handen ej är hjärtat

jag säger; hjärtat är hon vilken fyller dessa med skönhet

*

(”)

har du möjligen studerat flugornas flygande

dessa är kvicktänkta

förunderliga är flugornas ögon

*

(”!)

människan lever  med utrotandefobi

ändå talar hon ofta om utrotande av vissa arter

insekter till exempel

istället för att fråga sig varför insekterna så kallat anfaller

utrotande är en allvarligprincip med vida konsekvenser

omedvetna oberäkneliga oförhappandes konsekvenser

hon

borde ryta ändå smeker hon allt med ovillkorlig kärleksglöd

visst kan

hon

ryta

det rytandet sker i ovillkorlig kärlek

*

(”)

jag undrar

kan huvudet spricka

av alla tankemonsuners piskande

den 30 augusti 2014

(jordnära)

hon

rör med fingrarna

vid jordnära

reder ut

sommarrankors trassel

solstrålepensel

rör vid skalbagge svart

tusenfärgers

djupskimran

när skalbaggen slinker

in

under

akvilejors

nu violetta blad

grönskan är släppt nu

in i

höststämma

*

(nu)

nu

har jag sömmat

med dubbla

taggtrådsstygn

i

nätternas

dagskov

i lampans sken

insåg

skenet ver

skenet

av

en låga

brusten av

tvångströjan

de knäppte

runt

min kvinnokropp

insåg det icke

sju

näktergalar

pickar på

stygnen

inse kan jag ej varför

sömmar

ett varv till

med

taggtrådsstygn

fingrarna blöder

sju näktergalar

lägger vingar om

vaggar nålen

kolibri

kysser mina ögon

tvångströjan

får bli

min hud

min livgördel

den

håller mig samman

så viskar min arma kvinna

till kolibri

till sju

näktergalar

till

taggtrådsstygnen

*

(trodde)

så

trodde jag

det var

dun

vilka svävade

i

natten

huvudet vilade på kudden

så

trodde jag

det var

kuddens var

vilket brustit

så

såg jag

kammaren fylld med

vita undulater

och detta var

bar en hamn

in i skogshögas rymd

fallskärmen landade

i

mina händer

linorna är tolv

det

kan jag klart se

och den trettonde

är ett frö

i vardandes vida

*

(tondyningar)

fält

målade i

helhet

elden förtäljer

verken

verkan

målar

kan

ske

väggarnas ark

så seglar vi med arken

till den grönskande sagoön

där molnen är träd

träden är moln

där sagorna viskas av

skeppen du benämner moln

tonen de sjöng faller in likt mjuka dyningar

*

(trädda band)

och jag trädde alla dessa ansikten

som vore de pärlor

på ett radband

bad mina böner

försökte

vara till lags

svaren uteblev

nu ber jag

helt

andra böner

ibland

snubblar jag

*

(”)

hur kan det komma sig

att människan vill

vill utan egentlig vilja

vill lägga det gångna bakom sig

sägandes att det ej finns

samtidigt med att hon letar antikviteter

gamla föremål sägandes att de andas liv, patina

samtidigt säger hon att de är billigare än nytt

märkliga täckmantlar

täckmantelsjämförelser

*

(”)

kan du i medvarande närvaro

inse att allt detta görande är ett intressant studium

kanske friden infinner sig eller som det sägs;

då har du kommit långt

den 29 augusti 2014

(så)

så

har jag bundit orden

i en bok

knutarna är

fyrskaft

kors

vilka håller samman

skriften

gord

gordiska

gordisk

gård

löser du

ryggens rebus

*

(vävargärning)

så väva 

de 



det vandrar 
en kvinna 



stranden är hennes kajak 



hon täljde den 
med silverblad 



det sitter en man 


vid bergets 
rötter 



i händerna håller han 
en tankeskål 



ljuset 
strålar 


målar himlars sken 



kvinnan 
tecknar med händer 

en ram 
spindelmor skänker trådar 



norrsken 
sydsken 


hon väver flamskt 


så 

väva dessa 
i 

enhet 

*

(svärta)

kom vind i vagga

ryggen är ett öppet öga

ett öppnat öga

pupillens vidgade täcker fältet

svart

svärta

vilket mönster målar hennan

i höstens annalkan

meteorer nalkas

snart styrker de

dessa

vacklandesteg

järn

järnklanger

meteoreldar

in

under valv

valven av elfenbensmärg

ryggen

en

orgel

kotorna

vattentrappor

vem trampar tonstegen

det gör du i vinden

kom vind

i vagga

vagga dessa täckta ord

se

in i pupillens

svarta

svärta

ser du

ser du det svarta

svärtan

svärtan  är allt du förglömt

allt det du förskjutit

eftersom smärtan klöser dig

nu

vet du varför

de sade att drakar lever i grottor

med dödas ben i högar

nu vet du

vilken skatt drakarna vakar över

draken är

kärleksvingar

i grottan

i din bröstkorg

hör du i silvernatten

tempelklockornas

klarblå

klanger mana

skymningen

in i eld

mana

gryningen

in i purpurvindens

händer

kom vagga

i vind

kom

*

(vem)

vem

är du

vilken lägger

en ros

vid

min tröskel

söker

locka mig

till

liv

vem

är du

vilken ej

tillåter mig

det

jag tillåter mig

så

sakteliga

*

(lugnstilla)

hon sluter

i

lugnstilla rohet

ögonen

skeden vilar

i handgrepps kuddar

kammen

kammar

trådarnas inslag

ögon

blickar in i trädda

skaft

hon trampar

rosengångens tolfte

följer i seende

klarhet

det skrivna

*

(molnkälla)

molnkällan

är

uppstigen ur bädden

av

tågat virke

i smedjan ljuder

hammarens klanger

i eldföljes

lystrande

spikarna är stöpta

i ädelstensljus

ur månskärans

ny

gavs

gryningen

*

(pärlskänk)

regnen

skänker pärlor

in i de slutnas

jalusier

marknadsplatsen genljuder

ger

eko

av

utroparnas

uppblåsta

bälgar

in träder

tystas

breder

tystnadens

skönhet

fiskarna följer havet

regnen skänker

diamantljus

*

(”)

nog måste ni väl inse

att molnens tyngd är edra ovädersverk

*

(”)

oceanen är ett vida begrepp

vilket borde öppna

är

sinnes närvaro

i topparnas sjunkande in

*

(”)

du vet väl att de skrev med glödande kol

detta var innan rädslan blev dessas följeslagare

förlamande syntes dessas stelnade fasader i sjöspeglar

detta är icke min väg mitt ansikte ler rädslan

(”)

trotsar du rädslan

förlöser du er båda i ett själv

*

(”)

misslyckanden finns de

misslyckanden finns ej

det du känner så inför

är ett miss

lyckande

det är som att mista balansen, halka, snubbla

just för att återfå balansen

den 28 augusti 2014

(herdevall)

herden

vallar fåren

gärdesgården lindade han

runt hagen

utan spik

utan syll

sammanlindade han

med solen

band

runt om

i varv

i varv

i varv

granar susar

molnens

fårens

bete utan agn

*

(en endaste)

en

endaste

blåklint

är kvar

i höstfältet

kornet

släpper

drömorden fria

sigillet är brutet

elden brinner

vallmoröd

*

(molnberg)

molnbergen

löses

upp

i hennes händer

gryningen bär

stjärnsilverdroppar

skäran skar

i kärlek tonax

såddes

in i

gryningsflodens vattenskänke

så

stiger hon upp

hennes vagn

en öppnad mussla

det står en man

vid havet

fotknopparna

är i havsmöte

han blåser

i en snäcka

minns

pärlan

han skymtade

*

(rosen rosen röd)

rosen

rosen röd

planterade hon

i ögontempel

var stund hon vandrar

hälsar

hon

rosen

rosen röd

en gåva av

han vilken ser

skogshuset

*

(flätkoja)

kojan är flätad

av släppta mjukgrenar

träden

såg hennes blödande fingrar

eldstaden

skimrar

i ringen stenarna lade

stenarna såg

hennes blödande hjärta

röken skingrar

i skirhet

för doften till nalkan

örterna helar

den söndrade stigen

*

(”)

så minns att allt är klarlagt

det fördolda det dolda

är ditt krångel

din vägran att se klart

pussel består icke av gömda bitar

*

(”)

för att dricka måste du lyfta vattnet

det är av godo att lyfta smilbanden

att le

ibland