(blomsvar)
låt mig
med denna fjäder
detta dun
detta strå
kittla ditt
ansikte
så
kan du
uppleva
berörelsen av
sakthet
låt mig
låt oss
vara
pantomimiker
och
ser du molnens
förvåning näri
solvingar lyfter
dem ur tyngden
så många tankar
tänker
ser du
fåglar lyfta
regnen ur marker
ser du brudens
pärlbeströdda slöja
kunde jag
så vara
en fjäril vilken
svävar i dina ögon
ögons pelarsalar
skulle jag leda
dig
till den blomman
vilken svarar
din huds
uppenbarade
stämma
och allt detta
ber jag drömväverskan bära till dig
*
(molnfjädrar)
molnfjädrar
svävar
ur
var
så
vikes täcken
samman
och
ängar är
mjuka
omfamnsbolster
bär
tröttade steg
in i
fjäderlätta
silverklanger
*
(andningsstrimma)
andningens
första
morgonstrimma
andas
andas
förvåningens ögon
regnkatter
slumrar
in under
rönnarnas
eldpärlor
fingrar
släpper
skrivna verk
in i
markhägn
*
(solfåglar)
solfåglar
sluter vingar
runt
om
dagens sakta
vaknande
gräset
gräset breder
drömstrån
in
i väverskans
händer
hon väver
i
stillhet
stigarnas
mattor
*
(violintystnad)
violinerna
hördes tystna
i natten
föll
droppar
talade med
klicktoner
*
(”)
det talade är
inte alltid händernas språkgärning
tystnaden är
iakttagelsens bladverksöppnande
*
(”)
du kan höra allt
i den stund du
ber din egen stämma stilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar