(hällsitt)
han sitter på
hällen
med en sten i hand
han täljer
broschen
till
hon
vilken lever i hans längtan
knäppet till broschen brast
av
mannens
tvehågsamhet
broschen bär vita
filigranblad
visst är du vacker
giv till den du har
hon väljer
vajrar av stål
den
leken
leker jag icke
*
(skymningsrop)
han ropar
in i skymningen
hennes
namn
hon
vilken vandrat
över molnkanten
han
sände henne
honungsdroppar
svalde dem själv
åter
ropar han
ser ej
hennes slutna mantel
hon
är ett träd nu
hennes rötter
komna ur
kärnor
*
(sjöfingerblad)
sjöar
breder ut fingerblad
helandemantlar
lindrar
eldens smärta
gnistor
andas
flämtande
säg
har du upplevt
denna smärta
flamma utan handfäste
ohämmad passion
utan bärarhänder
har du upplevt
istigandet i glödkol
slockna
bida
djupt in i jordhavdas
sjöar
viskar
diamantordens tröst
lindrar
eldens smärta
*
(enstaka)
en
en
enstaka
jasmineblomma
strålar i sensommarhav
för eken
vilken höljer henne
vilken skänker henne skugga
hon
viskar in i mina ögon
jag är
här
*
(”)
visst är det så att du läser livskorrektur
ibland är det svårt att läsa
livet är godhetens regissör
*
(”)
visst är elden en väktare
den – elden – visar ”också” livets alla heta faser
visar vikten av skolning
skolad
medvarandemedvetenhet
*
(”)
om vi skall använda ordet födelse
är icke övandet svårigheter
så är övandet ett slags födelse
och du måste dö litegrann för att födas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar