(handlöst)
hon
faller
handlöst
i
luftströmsvirvlar
min egenhand är
släppt
ballongen svävar
klarröd
landar i
molnhand
så
rörs
min egenhand
ty bojorna är
släppta
*
(täljstickor)
hon har täljt
stickor
så länge
att
stickorna
de
ej minns
och varför
minnas
hon
putsar stickorna
med sammetsduk
färgerna
är det ohavdas
hon inser
sakta
bortovaron
med stickorna
byggde hon icke
hus
hon
lyssnade
lyssnar
stickar
behovssockor
till den
vilken andas
tungt
stickorna
är
oraklets redskap
visar hän
till ställd
frågas svarseld
kanske
täljstenen
är tårarnas
befriade rymder
insiktsrymder
*
(fönsternisch)
biet
i fönsternischen
från var
kom du
i nattdimmans
svävartoner
biet
lägger en
drömblomma
en skål
med en honungsdroppe
soldroppe
till vakarens
elddans
i gryningen
öppnar
drömväverskan
fönstrets
oändlighetsrymd
*
(mullbärshus)
hon
kvinnan
vilken lyfte ur kvinnodalen
tranan
vilken veks av liljefingrar
landar i
mullbärsträdets kronskål
klättrar i
nyvävd
tunika
flätar hatt av strå
knyter
kjortel upp över vader
sätter gräs
i sjögrundas
väver av ris
väggar i
tempelhavets
vita alabaster
så bygger hon
huset
målar körsbärsblom
övar
smygande
gång
gong gongen
ljuder
silverdroppsklanger
*
(”)
stickor är delar
av en helhet
trädet är delar
av en helhet
säg mig
vad är det dessa
skänker
ja
tänder
*
(”)
material är
beståndsdelar
låt dig ej luras
av ytans hårdhet
graden kan vara
stickan i ditt finger
lösgör din syn
*
(”)
javisst är det
lätt att glömma att delen är helheten
att helheten är
delen
detta kan aldrig
bli uttjatat
*
(”)
nog
är en tveksamhet
i ett.
nog kan också
vara ett värnande ett värn om hjärtat
en stav i din
hand vilken markerar ditt hjärtas visshet
genom detta nog
eller nej kanske staven slår rot
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar