(mantelfall)
manteln
låter jag
falla
i mjuka veck
vågor
runt mina fötter
vrister
är en öppnad
molnblomma
jag andas in
förståelsen
av mina stigar
bjuder
er alla
ber er
farväl
önska mig far
väl
så säger jag
till er
far väl
lev edra
livsstigar
*
(huskroppar)
huskroppar
reser sig
upp
högt upp
över
fågelskogarna
där syrener
där kamelia
samlades
kaprifolen
rörde vid hennes
fingrar
hon sträckte sig
varvid
de kysste hennes
ögon
*
(paradisäpplen)
trädet
bär
paradisäpplen
minns fåglarna
vid ett
vattendrag
hur rötterna
värnades av en
man
med värnande
fotblad
till dig
fruktmakare
skänker jag den
sötma
vilken så få
uppdagar
ett äpple faller
i en mans hand
händer
han lyfter
vingar
ur ett
vattendrag
trädet susar
fröjd
*
(kavlar)
så
kavlade de ut
alla mjuka
former
lade nät av stål
svärtade vägar
stenar
kved
hon andades
svårt
träden
tände eldar
kvinnor målade
ögon med
rötter
kanjal
målade
händer med henna
glöden brinner
allt jämnt
ibland
ser
stadsbyggare
glöden skymta
när
blodstårar
målar
huskropparnas
väggar
*
(”)
kanske byggde de
städerna en gång
till att
sammanföra det splittrade
*
(”)
sätter du ditt
frö kan du lämna det
eller
du kan vara i
växandet in i fruktmognaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar