(skriv)
skriv
i
pannan
med henna
roten mald i
järn
föll ur moln
tre droppar sol
steg upp ur rot
gnistrar
i solhand
i martallens
skådan
hennan slätar
mjukt ut
tankens mönster
*
(stormfågel)
hon svävar
snuddar
vid dimmans
böljande tak
vävar
stilla
in genom
dimfönster
hon svävar
flyger
vingar utbredda
höljer
hedkvinnans
svarta dok
havet stiger
bär
stormfågelns
säregna stämma
lugn
visshet
sköljer
hedkvinnans
bröst
*
(upp ur haven)
upp
ur haven
stiger de stora
de stora
med de djupa
sångerna
träden
hörde de ropa
svedda
svarta
pelare med
glödblad
glödbarr
valarna
sköljer hav
in över skogens
andning
röken stiger
i vida slöjor
bär eldens
frisläppta
förtvivlan
tag mig hav
i dina händer
låt mig
skimra
sagornas
ansikten
*
(liljehand)
liljan
i hennes hand
madonnapannans
rena
tankesfärer
vidöppnade
i rosenringens
andning
hennes hjärtas
flod är
ögat vilket
talar i vinden
*
(”)
känslor
kan vara svåra
att se
vad de
egentligen är uttryck för
i stillheten
öppnas de
i stjärnspannens
visdomskälla
*
(”)
för att klargöra
det tystade
lägg det i
rödleran
se leran
torka
fåras
vattnas
spira
så är det med
frön satta i tystas
*
(”)
minns att det
vilket kan synas, kan verka vara förgörande
har ett förlopp
vilket benämns oändligt
längre än näsan
Noah visades
detta med arken
då
vatten
nu förenas
själar i hjärtats omtankes värnad
handlingsvärnad
i det svedda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar