(vattenkommen)
slå icke igen
portarna
porten
redan innan
knackningen i
berget ljuder
ur solblads
silverblads
källa
denna åder lever
leder
till
tempelgården
vari träden
susar
susar
stjärnornas
blomsterdofter
själsdofter
vilka regnar ned
regnar ned samt
spirar
spirar i skönhet
jag har andats
jag andas
av vatten är du
kommen till vatten skall du åter bliva
*
(klippsträckt)
klippan
sträcker handen
tallen
sträcker rötter
allt i ett
mottager de
havets närhet
och tårarna
är allt det
jag icke gjort
av det gjorda
*
(stillhetssusning)
träden
susar
stillhet
marker doftar
regn
hennes hud
lapar
fukt
fåglar
rör vid
ädelstensknoppar
stänker
bergsstämmor
in i
hennes
ögonrymder
vari
astrar
skänker djup
*
(stentilläggelse)
så
lägger hon
handen
till
stenen
hör stenen flyga
in i lufthav
barnets leende
kärlek följer stenen
de flyger
stenen landar
i sjööga
ringar
ringar
barnets leende
kärlek
följer
ringar i vida
sprides
når stranden
i kärlek
sluts i ömhet
i origos hand
*
(molnmjuka)
så seglar
molnmjuka
ögon
vandrar
i molnskogar
så
har hon
alltid vandrat
hon
vilken lade sig
i mossbäddens
välkomnandehänder
hennes stämma
slöts
i slagens
händer
*
(”)
askan lyfte de
ur elden
saltet ur havet
oljan ur lunden
trenne oblater
rör vid ansiktets frände
*
(”)
du vet väl att
askan bär allt
en gång träd en
gång berg en gång träd samt allt det
vilket sägs
omkring
*
(”)
ord kan ej
lindra den motsats handen utför
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar