tisdag 19 augusti 2014

den 14 augusti 2014

(havsviskning)


havet
andas


av ljus är
min gestaltmantel spänd


fylld med
intarsiapärlor


med regnbågsnektar



 till vart öga
vilket möter



så är ögat i denna stund
i stunder


en öppnad skål
en kåsa vilken bjuder

törstande själar helandenektar


så upptar jag skuggor ävenså i min mantel
ty molnen skapar skuggkaskader

lyfter skuggorna ur gömslen
gömda inför skymningen



kanske bräckta
kanske spräckta

ser du
mina bräckta linjer


en droppe sötma en droppe sälta


visst är det så
att vi når varandra


därav alla dessa mina färgskalor
toner
noter


och noden rör vid mina händer
mina fingrar
är buketter


av knoppande ännu
kabbeleka


noden vaggar min iver att stiga
upp över bräddar


och träden doppar rötter
strandrötter i mig



dricker molndoft


visst
är det så

helt
visst


att vi når varandra



*

(linsträckt)


vassen
rör vid strimman


detta strå av
horisont


cirkeln är
öppnad


sträckt
är

linan


dansösen
en trollslända


utbredda skimrar
kristallvingar


balansen

en fjäder
fullfylld

i vindens ömhetshand

*



(rosenmolnsvingar)

kom vinge
av

rosenmoln


sprid dina vingar vida


uppenbara
doften


av havets visshet

var
är jag i villighet



sträcker mig ut
tas jag emot


möts jag
i kärlek


kysst av
gudomens
kärleksglöd

*

(ejnådd)


violelden
nådde ej mina händer


ängshöken
svepte förbi


violinen ljöd vilse i ängen



hökenären
släppte handsken

hand sken


i sjövida seglats


steglitsen släppte
tonfrön


svalan landar
i ekans
ekens

framhand


årorna skänker

ringar


*

(orchidefjäril)


vit
andas du


orchidefjäril


i vattenspegels
klara
glas


skålen given
ur åldermors kärlek


ditt ansikte
mor

skymtar jag
kallar

*


(tårar dolda)

de dolda
tårarna

yppas ej


de tårarna
är hjälparhänder


den dag
stjärntäcket omsluter

mitt

trötta


i den stunden
skall askbladet


landa i rosentemplets
källhänder

*


(eldristning)

elden

ristades
på insidan av

ögonlocken


från bålet de reste


de
hörde ej stämman min


ej heller
trädens kvidande


såg ej
min make falla till marken


älskade

dina fjädrar
lindrar min smärta


störtade de dig

såg de ej

hur vi lyfte
in i


drömmolnens
bergsfagra

*

(”)

munnen är ett redskap och visst påminner den
om grottans ingångs utgång
utgångs ingång
kanske är det väl att begrunda denna bilds mening

*


(”)


färgerna bär ett djup
när du andas dem
din hud gives toner



Inga kommentarer: