(stigvågor)
varför viker du
kronhänder in över mossan
så gör jag
ty dessa pärlor
vilka stiger i
skymningsdaggen
skimrar så
vackert
till
piltäljarens syns
nästas i
mockasinernas stigvågor
ser du henne
vilken tillsäger
ormarnas
spiraler
in under
stenarnas kupade hav
och kupolen för
ormarna
skimrar av
rubiner i takhöjder
och ormarna är
ormar är icke ormar
dessa viskar
nåden ur tyngden
ömsar skinnet
till vidare
färder
hon lärdes av
hon vilken vandrar i allom
hur gryten är
grytor
i
gryningsblommans örthav
och täcket de
virkade var stjärnor
somliga säger
lapptäcke
jag säger
stjärntäcke
snart lyfter de
baldakinen
in i höstanoms
nätter
viskar
lyssna till
sommardansens fröjder
nu stiger
danserna in i ditt bröst
in i
din
källa
*
(bladtömda)
jag vaggar dig
i mina händer
blad
med tömda
tecken
gnistan antänder
slocknar
jag blåser askan
in i vinden
reglar dörren
till kammaren
ler
in i den slutna
väggen
eldhieroglyfer
framträder
sakta
tystnar ljuden
inom mig
*
(ja, jag vet)
ja
jag vet
att jag finns
de säger så
ändå
finns jag ej
trots att jag
känner smärtan vina
i kroppen
det var mig
tidigare
en tröst
frid
önskar jag mig
nu
i det
medhavda
*
(näckrosvita)
näckrosorna
de vita
rör vid
andningens strömmar
stenar
stiger
upplöses
berg
pudrar marker
med pollen
stenrosor
väcker
ökensonatens
djupa glöd
*
(du sluter)
du sluter
ögonen
mina
i dina händer
bergsstigar har
viskat länge
sjöbladen
är skrivna
med malakiters
tårar
gräs bär
blå
safirer
*
(renfana)
renfana
drömmer du
om björkarnas
skägg
lava
lavastenars
glödande
ånga beslöjar
furornas
ansiktstoner
blåvingad
bjuder oblater
i skogscirkel
smälter
förglömdas
stelnade leder
gryningskällan
stiger
ur
rothav
*
(”)
skulle den ej
vilja bli fångad
skulle den ej
fångas
skulle den ej vilja
lämna denna tillvaro
skulle den ej
lämna
*
(”)
slå ej ditt
ansikte i motvinden
den vinden
kanske är din medvind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar