den 29 augusti 2014

(så)

så

har jag bundit orden

i en bok

knutarna är

fyrskaft

kors

vilka håller samman

skriften

gord

gordiska

gordisk

gård

löser du

ryggens rebus

*

(vävargärning)

så väva 

de 



det vandrar 
en kvinna 



stranden är hennes kajak 



hon täljde den 
med silverblad 



det sitter en man 


vid bergets 
rötter 



i händerna håller han 
en tankeskål 



ljuset 
strålar 


målar himlars sken 



kvinnan 
tecknar med händer 

en ram 
spindelmor skänker trådar 



norrsken 
sydsken 


hon väver flamskt 


så 

väva dessa 
i 

enhet 

*

(svärta)

kom vind i vagga

ryggen är ett öppet öga

ett öppnat öga

pupillens vidgade täcker fältet

svart

svärta

vilket mönster målar hennan

i höstens annalkan

meteorer nalkas

snart styrker de

dessa

vacklandesteg

järn

järnklanger

meteoreldar

in

under valv

valven av elfenbensmärg

ryggen

en

orgel

kotorna

vattentrappor

vem trampar tonstegen

det gör du i vinden

kom vind

i vagga

vagga dessa täckta ord

se

in i pupillens

svarta

svärta

ser du

ser du det svarta

svärtan

svärtan  är allt du förglömt

allt det du förskjutit

eftersom smärtan klöser dig

nu

vet du varför

de sade att drakar lever i grottor

med dödas ben i högar

nu vet du

vilken skatt drakarna vakar över

draken är

kärleksvingar

i grottan

i din bröstkorg

hör du i silvernatten

tempelklockornas

klarblå

klanger mana

skymningen

in i eld

mana

gryningen

in i purpurvindens

händer

kom vagga

i vind

kom

*

(vem)

vem

är du

vilken lägger

en ros

vid

min tröskel

söker

locka mig

till

liv

vem

är du

vilken ej

tillåter mig

det

jag tillåter mig

så

sakteliga

*

(lugnstilla)

hon sluter

i

lugnstilla rohet

ögonen

skeden vilar

i handgrepps kuddar

kammen

kammar

trådarnas inslag

ögon

blickar in i trädda

skaft

hon trampar

rosengångens tolfte

följer i seende

klarhet

det skrivna

*

(molnkälla)

molnkällan

är

uppstigen ur bädden

av

tågat virke

i smedjan ljuder

hammarens klanger

i eldföljes

lystrande

spikarna är stöpta

i ädelstensljus

ur månskärans

ny

gavs

gryningen

*

(pärlskänk)

regnen

skänker pärlor

in i de slutnas

jalusier

marknadsplatsen genljuder

ger

eko

av

utroparnas

uppblåsta

bälgar

in träder

tystas

breder

tystnadens

skönhet

fiskarna följer havet

regnen skänker

diamantljus

*

(”)

nog måste ni väl inse

att molnens tyngd är edra ovädersverk

*

(”)

oceanen är ett vida begrepp

vilket borde öppna

är

sinnes närvaro

i topparnas sjunkande in

*

(”)

du vet väl att de skrev med glödande kol

detta var innan rädslan blev dessas följeslagare

förlamande syntes dessas stelnade fasader i sjöspeglar

detta är icke min väg mitt ansikte ler rädslan

(”)

trotsar du rädslan

förlöser du er båda i ett själv

*

(”)

misslyckanden finns de

misslyckanden finns ej

det du känner så inför

är ett miss

lyckande

det är som att mista balansen, halka, snubbla

just för att återfå balansen