(dunblomma)
bergen
klättrar nedför
lyssnar till
stegens
isättan
plantering
träden
klättrar nedför
följer
bergen i blå
skymning
solen i
nedstigande
glöder i
dimstråk
hon
öppnar famnen
lyfter strupens
toner
den landande
ejderns
dunblomma
*
(beteslugn)
de betar
lugnt i denna
dag
brunnen
ett öppnat öga
andas
stillsamt
lägger svalka in
över
hennes blottade
skuldror
tranan
tranan bär
svärtan
den vilken
putsade spisen
inför
en ankomst
utebliven
svärtan
bär tranan till
kitteln i skogen
vid älven
det finns ett
väsen här
kunnighetsväsen
vilken vet
allts
uteblivan
de
vindarna
betar lugnt i
denna dag
lyfter blicken
vid
rörelsen av
hennes
skuldror
*
(skruden av)
han lyfter
sina
händer
sädeshänder
skruden av vita
månsilvervita
lägges i hans
händer
giv henne denna
i hennes
grynings bortovaro
*
(drivved)
drivveden landar
i hennes
handrymder
förtäljer henne
havets
saga
mannens
vilken rör vid
vassens toner
drivveden
brusarsusar
viskar
du
vet
hon svarar i
nätternas mångfald
i en av dessa
är
sagoskrinet redo
hon lägger en
bön
i skrinet
skrinet skimrar
det
vet jag
*
(”)
vissa saker går
att lära
vissa saker
kommer ur hjärtat
det lärda kan
bli
hjärtat
i det hjärtat
tillåts
hjärtat
rymmer/innehar ej behov av lära
hjärtat vet
*
(”)
pulsen står i
kombination med andningen
stämmaren vet
upplevandevet
skruvarnas
tonlägen
*
(”)
hjärtat stannar
aldrig
detta stanna är
ej att jämföra med fysiska pariteter
hjärtat stannar
ej
hjärtat stannar
i rymd av rymmer
(”)
sår du i rakt
nedstigande eller sår du med svepande givrörelse
sår du korn sår
du split sår du i kommande till är
jag sår det
hjärtat släpper ur hjärtbörd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar