(vitgnista)
vitgnistrande
ylar
i nattens blå
stjärnor lyser
upp
dunkelhetens
andning
vitgnistrande
vakar
ylar i
stillhetens skönhet
allt är
ro
så sjunger
vargarna
skogens lov
*
(fjäderhand)
så länge sedan
är det
sedan
fjäderhanden
lätt rörde vid
sepiatoner
vässade udden
ren
gavs sepia
till
arken
till strömmande
ordskönhet
ur
sfärer
*
(flätband)
han mötte henne
vid vägens flätband
där broarna
möts i
svar
frågebroar
svarsbroar
siarbroar
bromakaren
viskade
mötet
dems
så
är era vägar
flätade samman
*
(bladen)
bladen i mina
händer
djupnar
alltmer
järnklanger
stiger
upp
upp ur
ögonrymder
vattnade av stjärnglöd
huden gnistrar
givet av
nattens diamantregn
*
(odelade)
stäppens
odelade ögon
strålar blå
salvia renar
andningens
tyngd
gnistorna
stiger
följer cirkelns
mjuka tassar
klarnar
gryning in i
ansikten
smeker händers
dags bärkorgar
*
(lade)
så
lade hon
strängarna
in i låda
sjösatte lådan
i oceanens
gröna jaspisdroppar
röken bildar
moln
ur den eld hon
bar i hjärtat
händer värker
sönder brutna leder
*
(flaskpost)
älskade
det är länge
sedan
jag lyfte
stiftet
växterna bad
mig pressa arket
arket har legat
skälvande tomt
natten bad mig
ta emot sepia
visst fyllde
jag kruset
det
bergssmederna gav mig
fjädern
den fågeln gav
vilade tung
ej ur sig själv
min tyngd
tyngde
bröt
fingerleder
sherpas kom bad
mig följa
blev sittandes
hon med
silverblå
med saffransröd
skrud
har följt mina
blad
sett bladen
slutas öppnas omvartannat
min vinge har
de helat
gång efter
annan
här i trädet
har jag suttit
stundtals anat
doften
inte vet jag
var du är
vem du är
från var du kom
eller kommer
ansiktsbärande
ansiktslös
ett kan jag
uppleva
det är ett hål
i mitt hjärta
däri stormar
det ibland
det vet jag
också
stormens öga är
stillhet
och än har jag
ej ramlat ur
det är bara så
ofta mörkt
älskade
ett kan jag
uppleva
du skänker
mig
soldroppar
detta har sagts
mig
dina händer är
goda
i din famn med
dina armar runt mig
kan jag uppleva
stillhet
den vackra stillheten
vari rötter
andas
ett
annat vet jag
jag faller nu
det går ej att
sitta så här
faller
gör jag
in i
mosstäckets sträckta händer
*
(”)
vägen är öppnad
i stillhet
stillheten är
den stillhet vilken är allts urstillhet
*
(”)
rosenmoln är
djupet ur kalken
liljan bjöd i
månsilverskålens ur
