(rosetter)
molnstränderna
breder ut
pärlemortäcken
knyter
med rosa
sidenband
rosetter
ädelstenar
satta i ring
doftar
rosenhonung
molnstränder
klarnar
i skymningssols
nedstigan
*
(livsrädsla)
rädslan
för mig
rädslan
för livet
kvinnan
ställer sig
i flodens
silverknoppar
tvagar
med händer
blödande
med sandgivna
korn
den kropp hon
bär
huden
glöder i rörelse
av att tvaga
den inmatade
rädslan ur
hon faller
faller
isär
dropparna
stiger
in
välkomnans stjärnhänder
*
(ett av)
ett av
alla dessa röda
är en strof
ur mitt hjärtas
tillhörighet
trädet
lösgör
bladet
singlar
mjukt
in i gräs
kristallkorn
regnfolken vakar
helt nära
rötternas
regnbågsnät
*
(husresa)
husen
reser
reser sig
ur lagda grunder
skorstenar
skor stenar berg
ryker
ur
tända eldringar
gryningsörter
baddar ögon ur
sömnvingar
*
(gyllenlövsträd)
i
gyllenlövsträdens mattade kronor
gnistrar
ädelstensord
komna
ur
det regn är
*
(hane)
för
skjuter du av
silverkulan
spänner du hanen
laddar du krutet
tänder du gnistan
släpper du hanen
viner
silverkulan du göt
i skopan av
järnglöd
hanen gol i
morgonvinden
tusenfjädrar
virvlar yra till skrift
för
skjuter du pilen
du gavs
ur bäckens
åns
vakarträd
i bågen du gavs
av ene
med strängen
tvinnad av regn
viner pilen
eller är
pilen stråken
du lägger till
enstråkad violin
*
(av vad)
dina steg är
i vildblomstrens ängder
komna ur de
knoppar du
bar i din hand
så vem gavs lov
av vad
av vad att
sarga dina steg
din gång
försköna
förskjuta
ur krets ur
stams
ur stjärnö
stjärnöar
förskjuter ej
det gör töcknad
människa
i sovande själ
där sinnet
hamnat i van
vanan att se sig
själv i försköning
det
kan
kallas vansinne
vant sinne
invant vid att
ej se
det förskjutna
ser du smulan
vilken föll från
brödet de gavs
hur de borstar
den undan för att
hålla sitt yttre
sin bakgård
obefläckad
ren
ser du hur de
sopar smulan undan
eller trampar
den ned
*
(”)
de
vilka ber dig
undan
lyssna till
stegen dessa bär
vad väcker deras
undan
vem
påminner du dem
om att vara
*
(”)
det sträckta
har behov av
vila
höstvila
det framsträckta
tröttnar i det spändas sträckbänk
knotor dras ur
led
(”)
barnet
ett frö ett korn
minns du att
fröet
kornet
bär alltet i
skalet
sitt hjärta
grodden spirar i
gudomens ljus
*
(”)
stjärnöar
förskjuter ej
det gör töcknad
människa
i sovande själ
där sinnet
hamnat i van
vanan att se sig
själv i försköning
det
kan kallas
vansinne
vant sinne
invant vid att
ej se
*
(”)
det förskjutna
ser du smulan
vilken föll från brödet de gavs
hur de borstar
den undan för att hålla sitt yttre
sin bakgård
obefläckad
ren
ser du hur de
sopar smulan undan eller trampar den ned
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar