tisdag 14 oktober 2014

den 14 oktober 2014

(välan)

välan
är det så
så är det

du får vänta

så säger rösten

till vad

du får de
för genom till i

välan
är det så

just så
är dess verkan

*

(godsken)



pendeln ljuder järn
vid det runda bordet med trenne
sitter en snömolnskvinna
hörde hon det en hon sade



skymning
faller in


i lyktans goda sken


lägger hon korten


med sensitiva fingerbladsknoppar
händerna är
sann historia

fyllda med bäckar ådror fåror
allt i höstbädds gyllenåkrar


patiens


tyder det gör hon ej


hon övar närvaro


reser sig
matar


domherrarna med
doftande fröbröd

i natten
lyser lyktan upp


vandringsfolkens stigar


*

(sade)

hon sade
att namn
gömmer sig


under gravstenar av ickenamn

detta
släckte nästan min gnista

det svärtade
det sannhet
är


att lögn är lögn
och därmed lögn

ej sannhet


så slog blixten 
med staven i marken

ned
in


klöv lögnen

lyfte namnen ur
jordmara
*


(det)


det jag undrar är
varför bränns
mitt ansikte
bränns mina händer


när du rör dem
varför drar du dig undan man


kan du ej
uppleva


det är din hand
vilken i tystnad


omfattar min hand


vi tillåter
energiskönhet
följa


ögonens tondjup

våra händer
är

i tystnadens innerlighet


endast så
endast så


vi stiger
ut ur ytan
ytbegrepp


kärlek
är

ej ett begrepp
möjligen
bedjan

livsbön

*

(är det)

kärlek
är det

ytan
bladets yta

ådrorna nerverna
masken


själsbädden


kärleken
är kärleken andningen av
dina händers verkan

älskade
du fattas mig

den stora kärleken kan endast ses
i det nakna ansiktet

jag dyker
in i djupen


älskade

vågar du
möta mig

vågar du
lyssna in
sångerna i djupen

vågar du
med mig i andningsdroppar
lyftas

vara diset
vara dimman i ängshavet

vara den spröda klangen
i tempelklockan


kärlek
är icke
konstruktion
kärlek lever i
jag älskar dig

är vi allt det träden är

*

(senkommenslända)

senkommen slända
landar i handen


i asterskogens
ringblomsmildrande skönhet


sländan
spinner fri
höstmognads trådar

*

(”)

trötthet kommer av tankarnas oro
i tankarnas hänvisande till kommateringarnas tankestreck
traktar till punkten av acceptansen
varvid tröttheten lyfts av jordaxlar
lyssna till rösten vilken leder tankehjorden
in i stallets spilta

det sägs att ett barn lades i en krubba
en hjärtkrubba

*

(”)

förstånd är icke förstå
logik är icke medvarande
tillsammans är de livsverkande




Inga kommentarer: