tisdag 7 oktober 2014

den 3 oktober 2014

(turkosmoln)

himlarna
kläddes i

turkosmoln


vindarna håller råd


i rotkrets


sticker pyr

gnista tänds
ur visshet


shamanen bär
svaren i


mesas


komna ur röse



den gamle sänder signaler


i kritpipa


till hagarna i skogslunden

*


(vackerdimma)


dimman

den vackra


rörde vid gryningen


regnen
steg upp


ur bäddblad



dimman
viskar

är
är
är



dropparna
i våra händer är

andningsdrömmar

*

(dörrspringa)


och han gläntade
på dörren


genom springan
stegn ljus


en stråke
lades till violinen


ömt
lade han

kinden till


tonerna
bröt varsamt


det lagda mörkret
i

tusenprismors skönhet

*

(rosiga)

med
rosiga kinder


med
ögon

levandeslutna


sover kvinnan


läpparna
är

leende i vackertystnad


han
kysser hennes ögon


utan att röra

viskar

far
väl


silverhöljda


stiger solen
in genom trädkronor



(”)

visst är det så att allt är allt
du kan ej endast klippa ut de dockor du tycker
visst kan du; minns att de klippen ej säger allt

*

(”)

är det så svårt inse vad en orkester är
vad körens stämmor är
vem dirigenten är
det
är märkligt att det är så svårt

*

(”)

detta undflyende kanske är urd – flyende
så viskar nornan vid asken


Inga kommentarer: