den 18 oktober 2014

(nalkas)

stenarna hör

nakna fötter nalkas

händer

är

skålar

bär lågor i

det tärda

det snörda

det bundna

är löst

så dansar de fria i pärlemorljus

stigna ur

öar av moln

stenar leder stegen

i månsilver

in i

solgryning

*

(havslyft)

så

lyfter havet

stenarna

konklaver ur kristallklara

helande

stämmor

lindar röken

kommen ur

shamanens

händer

runtom

stenarna står i ring

heden andas

mottagande

allt lyssnar

in i havet

*

(dalen)

hon sitter

i dalens nakna

upprepar

historiens sagda gång

upprepar

upprepar

tills bären mogna

faller

in i grytan

hon kokar

välsmakande sylt

av det vilket är

hon upprepar

historiens sagda gång

upprepar

upprepar

tills andningen mognat

*

(virvla)

virvla

virvla gyllenlöv

givna ur

rödbrösts toner

virvla

virvla

runt vandringsfolkens fötter

de rör vid hennes stämma

modern

gläder sig

i vandringsfolkens

hörsamhet

*

(andning)

vad vore
andningen

helt utan

liv

ett vissnat löv


kommet ur

en hand

av stelnad
skärpa

så stiger havets
nektar

fyller

handen
lövets fem fingrar

det

är

andning

*

(”)

fråga dig vad det är som håller dig fast

är det detta sagda eller är det detta osagda

*

(”)

lyckan så som den ikläds kan aldrig vara beständig

skulle så vara fallet skulle lyckan stagnera

det tillståndet är inte lycka

lycka är rörelse med alla ingredienser

allhet är ett vackert innebördsord