fredag 17 oktober 2014

den 17 oktober 2014


(så nära)

så nära

rör
du

mina bara fötter


lyfter du mig in i


sköljer
huden min
ren


för mig
allt djupare


det är vackert vandra
i korallskogarna


höra ljuden
lindas in i
vattenmolns


mjuka
tystnad

*

(en)

en fågel
rörde vid hennes ögon

i den stunden sprack
linsen

*

(dån)

markerna dånar


spända
hudar


i ställningar av
åldersbambu


kudotrummor
väcker

dammarnas låsta

frigör
floden ur grepp av stål

vittra
vittra sönder


markerna dånar

up ur markens röda gräs

stiger de
stora
djuren


drömbärare


vit buffel manar hjorden


klövar
plöjer klövjemarker


så är det sårade smält


i tystnaden höres
en droppe

mjukt landa
i dens hand vilken rörde vid huden


en vind leker
i det höga gröna gräset


vit buffel
lyfter moln

hjorden är
jordens friade ton

*

(sälg)


flätat
har hon

korgen till vandring


allt
in
under

pilträdets krona


han andades
i sälgpipan han täljde


tonerna
föll in
i


korgen till vandringsfägring

*

(”)

upprepas det osanna tillräckligt många gånger blir det osanna var mans sanning
därför; vårda det sanna ömt i din hand
släpp det ej
det sanna är ditt hjärta

*

(”)


frångå ej det brunnen viskar
tycks brunnen vara sinad, torkad
har du sett vatten stiga upp ur ökensand
frångå ej det brunnen viskar

*

(”)

barn tycker om att rulla runda saker
det finns en orsak till detta

*

(”)

havandeskap är ett oändligt tillstånd
vi är alla havande när vi inser denna symboliks mening


Inga kommentarer: