(stenviskning)
heden
blickar in i havet
ekarna
susar
år
barden vandrar
med bara fötter
med händer utbredda i lyssnan
stenarna i ringen manar kom
lyft harpan din ur dukarna
spela sångerna
för oss
in
barden rör vid harpans strängar
månen ser
stenarna gråta
blå safirer
vid åhörandet av bardens
mjukavackra stämma
*
(taktrumma)
vindarna
smeker taken
toner stiger ur skorstenar
basuner ljuder
i fallandets
stigande
vindarna samlas
sitter vilandes
en stund i en stund
pannor är veckade
våglinjer
trumma
trumfingrar
vindarna spelar taktrumma
väggar knakar
leende glittrar fönster
ögonrymder skapar skönhet
vindarna stillnar
glider
in i ängen
dansar virvlande
håller löv i händer
yster lyfter dyster
ur tankesvacka
*
(spannsagor)
han lyfter
mantel
av axlar
blottar raden av
burna spann
hon lyfter oket av
spannen
vilar stillhet vid tröskel
hon läser
spannens silversagor
mannen
ser
allt det vilket var
i nu i då i kommande
spannstämman
kurar sig samman i spinnandero
*
(droppträd)
droppträden
vakar
i cirkel
tjärnen
är ädelstenen
i cirkelns mitt
i stunder av tysthet
lyfter hon svart slöja
droppträden
ser
följer tjärnens djup
vandrar gör de
hand i hand
i den skog vari frid andas
*
(”)
hur vet du att det du ser är det du ser
att det du ser inte är dig det ser
kanske vet du det i det ögonblick du sluter ögonen
samt upplever essensen
*
(”)
hur vet du att det du rör är det du rör
att det du rör inte är det vilket rör dig
*
(”)
det finns egentligen bara ett tillstånd där vetandet
övergår
stiger in i varseblivning
det tillståndet sitter i tystkronans inre
*
(”)
allvaret är en ädelsten vilken stundtals viskar all var
nåväl låt ej allvaret förgifta dig
det
är icke
allvarets vilja
allvaret är ditt hjärtas kärleks vilja
all var sam lek full het
(”)
förlikning behöver inte vara negativ
förlika dig med stormarna
tag dem i hand
tag tömmarna i din hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar