i sandstensklippan

Sandstensklippan reser sig ur sandens hav,
Han blickar ut över med oseende ögon för världen,
Vid hans fötter ligger Vargens liv,
Hon dansar i Ängens famn
Smeker varje Blommas Liv med Kärlek.

Den Stora Livets Bok Ligger Uppslagen på Bergets Bord,
På var sida om Boken Brinner Facklor,
Facklor hållna av Väktarnas Händer,
Varmt Skimrar Ljuset,
Varmt Skimrande Gyllene Rött,
Pärmarna Doftar Skogen, Haven, Ängarna, Markernas Liv
Doftar Hudarnas Liv,
Avlägset
Höres
Droppar
Falla
Klangen
Fyller
Igenkännande
Väggarna
Avlägset
Höres
Vindarna
Andas
Dånande
Vibrationen
Fyller
Igenkännande
Boken Ligger Uppslagen
Välvda Bågar
Himmelhanden Vänder Bladen
Han blickar ut över med oseende ögon för världen,
Vid hans fötter ligger Vargens Liv,
Han Ser henne långt borta dansa i ängens famn, hans hjärta sträcker ut handen, tåren stiger upp ur hans öga, rinner nedför sandstenen, Vargen dricker dess salt.
Hon dansar i ängens famn, hon ler och smeker Blommorna med liv, hon ler men hennes hjärta gråter blod, kärlekens blod, hon ser honom långt borta hennes hjärta sträcker ut handen, tåren stiger upp i hennes öga, rinner nedför kinden, den svarta jorden dricker dess sötma.
Boken ligger uppslagen, sidorna är hopbundna sida vid sida med Kärlekens Band,
Något fann sidorna,
Band svarta trådar emellan.
De ser varandra når varandra genom tårarnas förening de sträcker ut händerna men väggen skiljer dem åt.

Nu blickar han ut med oseende ögon för världen,
De Vida Vidderna är Öknens Landskap, de bländande hjulen förbrände hans syn, vinden virvlade upp dammet, virvlade runt honom, han fördes in i sandvirveln, hans liv bands fast i sandstenens gestalt,
Han är nu fastbunden i sandstens klippa, huden är glanslös, ögonen är tomma, rösten ekar klanglöst, han fryser i natten han förbränns i dagen, djupt i det inre bultar hans hjärta sakta
Sakta
Han söker glömma tror att det är befrielsens gåta, de svarta klorna ler rispar fler och fler trådar att binda honom med.
Hjärtat viskar hennes namn, han vill inte höra, smärtan gör för illa.
Hon dansar i ängens famn, varje steg sargar hennes fötter, smärtan stiger upp och dricker hennes liv, hon vet att han en dag kommer hon vet inte var och inte när, hon känner hans smärta smeker hans hjärta, lindrar hans pannas värk, med osynliga händer bär hon hans steg.
Hon ser alla bedjande ögon alla bedjande händer hon svarar hon lyfter ljuset in i.
Vid hans fötter ligger Vargens Liv,
En gång var Vargen hans frände, han lyfte honom ur, Sparven talade till honom, Vargen Väntar,
Väntar på hans insikt.
Vargen den Vita dansar med henne i ängens famn, de svarta klorna når henne inte, den vita pälsen tindrar Månmoderns Ljus, hon är Kvinna hon är Vargmoder.
Över hennes hjärta kupar de tre sina händer, lev Dotter Lev,
Över dem båda svävar Örnen, den mäktige ser den svarta tråden.
Ser Bokens Pärmar, sidor, välvda Bågar,
Ser Den svarta Väggen vilken skiljer dem åt,
Marken vibrerar, trumman ljuder, dånar hjärtat vaknar sakta, hans inres skri öppnar vägen.
Sandstenens hjärta viskar, se Örnens Vingar, de är Bokens sidor, tilltala Örnens Hjärta.
Sandstenens hjärta viskar; hjälp mig, hjälp oss att vandra med Varandra.
Örnen sänker sig ned, näbben greppar runt de svarta trådarna, väggen lyfts bort,
Vindarna andas Susande Sjungande, vänder sidornas blad till närhet, Dropparna klingar och fyller Källans åder, känner igen.
Vargen lyssnar vid hans fötter känner hjärtats andning, reser sig och strömmar upp i mannen ger honom kraft att se. Regnet faller i strida smekande strömmar löser klippans band, så står han där åter med hennes hand i sin.
Vargarna Cirklar runt dem.
Vingar Bär dem.
De vandrar in i de orörda skogarnas hägn, skogens liv doftar och sjunger sånger, runt dem strålar Kärlekens Sol. De stannar i Skogens mitt, vid ringen av Stenar dansar Fjärilsljusen, Elden brinner, med skimrande Värme bjuder dem att sitta. De sätter sig ned på de utlagda skinnen,
Han lyfter hennes huvud in i sitt knä, hon ser in i honom, han smeker hennes ögon, hennes läppars linjer, hon låter det ske.
De är tysta i varandra, andas frid, de är hemma.
Han smeker klädnaden av hennes kropp, hon smeker klädnaden av hans kropp, nu berättar de om Livets Skönhet med varandra, runt dem skimrar Kärlekens Sol.
Den Stora Livets Bok Ligger Uppslagen på Bergets Bord,
På var sida om Boken Brinner Facklor,
Facklor hållna av Väktarnas Händer,
Varmt Skimrar Ljuset,
Varmt Skimrande Gyllene Rött,