viskar tilltro

Gång på gång kravlar jag mig upp
Hör handen vina genom luften
Den träffar kinden
Det dånar i huvudet, någonting sjunger hav
Ljusgnistor
Sockerdricka
Huvudet spricker
Blir blodtomt
Konstigt
Det gör inte ont
Står och ser på
Hur han slår henne
Han vet precis var det inte kommer att synas
Fötternas sparkar regnar ned över mig
Gång på gång kravlar jag mig upp
*
Det som skulle ha kunnat vara himmelskt
Var bara en svart påle
Pålen kördes in i mig
Dunkade obönhörligt
Trasade sönder mig

Jag var klädd i säckväv, håret hängde i tovor, jag drogs fram mot bädden, slängdes upp på den, bädden var torra kvistar.
Grymma ögon var överallt, jag bands fast vid pålen, repen skar in i handlederna.
Nej, det var mera som att pålen kördes in i mig.
Kände den svidande röken då de torra kvistarna antändes
Kunde inte andas hostade och försökte komma loss
Elden flammade upp
Smärtan är outhärdlig
Elden viskar; jag vill inte skada dig, jag vill befria dig,
Ändå är Smärtan outhärdlig
Skriket stiger tyst upp i himlen
Änglarna gråter

Det som skulle ha kunnat vara himmelskt
Var bara en svart påle
Pålen kördes in i mig
Dunkade obönhörligt
Trasade sönder mig

Skrev på slutet; förtog hoppet. Det förtog inte hoppet, var gång jag mötte strålande ögon, ser ju deras inre, trodde jag och hoppades, men - det slutade alltid på samma sätt.
Ändå; Gång på gång kravlar jag mig upp.
Du ser en svart grop, du ser en fångstgrop, längst ned finns det vassa grova spetsade grenar, de sticker upp, du kravlar dig upp, du vill hinna upp innan de finner dig.
Du kämpar, spetsarna når dig inte, de har inte skadat dig då du föll ner.
Du kravlar, ögonen är vidgade, munnen är fylld med Jord, det svider i bröstet och det smakar blod i munnen,
Dina kläder är sönderrivna hudar, du har bundit fast dem med vidjegräs, Håret är trassel och tovor, det är en hjälm vilken skyddar dig,
Dina kinder är svartrandiga, smutsrandiga av tårarnas linjer.
Du kravlar dig uppför och knäna blir blodiga,
Så,
Ser Du högt däruppe Träden, du hör fåglarna sjunga, du ser en Fjäril dansa in i ljuset.
Du ser Solens strålar,
Du Vet,
Slutar kravla och strömmar nedåt,
Spetsarna når dig inte,
Du bärs genom,
Du kommer ut på andra sidan.
De når dig inte Dotter.
De står runt den tomma gropen, du är inte där, de har inte tillåtelse att ta ditt liv.