StenBarnet

Det var en gång ett litet barn,
barnet kurade ihop sig i mossans famn
mossans täcke lades över barnet
barnet var nu ett drömmande runt leende knyte
trädens höga furor susade stilla barrsångers andnings ljus till barnet
lindade stenmantelns hjärta runt barnet
alla fötter vilka vandrade genom skogen såg det runda knytet
såg en sten
träden log med kärlek
stenen log med kärlek till sitt hjärtas lag
trädens stammar växte högre och högre
barkens linjer var sagoberättande öar
doftande kåda
bärnstenen ljus
gyllene guld glimmade in mellan trädens stammar
fyllde stenens drömmande ögons ljus
det rådde mörker mellan stammarna
gott mörker
doften av jorden
av Moderns Kärlek
av den mörka
fuktiga jordens
svalkande
doftande
sötma och kyla
av rötterna
livsnerver
livstrådar
näringstrådar
stenen tar in tar emot rötternas näring
äter rötternas saft
nektar
jordsötma
känner vägen in till urkärnan
till urkärnan
där ljusets värme lever
en dag fann fjärilen vägen in mellan trädens stammar
vingarna sjöng fjärilsljus
stoffet regnade dalade ned över stenen
kittlade stenens dröm
fjärilen satte sig på stenen
såg barnets längtan
berättade om Himlens blåa rand
stenen lyfte ögonlocken
såg ett silverne grässtrå
ett strå av evigheten
ljuset dansade runt grässtrået
blev gyllene hår
ljusstråets liv
blev fler och fler
en väg skimrade mellan trädens stammar
upp och ut
barnet sträckte ut händerna
fjärilsvingarna bar barnet upp och ut i ljuset
träden susade stilla
barnet dansade nu i sitt sanna ljus
det undanskymda barnet var Solens och Månens Barn