i svårmodets tronsalar

I svårmodets tronsalar sitter de
De svarta konungarna
I händerna håller de svarta stavar
Svarta Mantlar rinner ned i Svarta böljande veck
De Böljar
Böljar
Väver Nattens Himmel
Utan Stjärnljus
Utan Sånger
På Huvudena Bär de Tystnadens Kronor
Runt Mantlarnas Fållar
Vid Natthavets Stränder Doftar Röda Rosors Öppnade Skålar
Konungarna bjuder tystnad
Stillhet
Deras Ögon ler värme
Tilltro in i hjärtat
De känner tidens mognad
De Lyfter Staven och öppnar en spricka
I den tänds en tindrande Stjärna
Livet vaknar sakta
Stjärnan strålar
Vägens Ljus
Orden
Viskas in i tystnaden
Havets våg vänder
Doften av Röda Rosor Fyller Gryningens Hår
Kronorna Lyfts av
Sångerna tonar in i dagen
De svarta konungarna smeker mantlarnas sidor
Visar leende blå skimrande Kärlek
Deras stavar
Skimrar
Guld