Oändliga Vidder
Vindens Moder Andades In
Sanden drogs
Glittrande
Leende
Uppåt
Hon
Andades Ut
Byggde Grottan Till De Fyra
Klippan
Kroppen
Skrudad I Skimrande Ockra
Djupt Gul
Djupt Brunröd
GräsHavet Vajade
Runt Fötterna
Med Vinden
Spelade Knirrande sånger
Trädfamnen
Susade
Långt
bort
Örnen Svävade
Runt Om
Vingars
Sus
Skarp Är Blicken
Högst upp med slutna Ögonljus
Sitter hon
Skrudad
I Vita Molnens Klädnad
De lever sida vid sida
I varandra
Med varandra
Vattenfallet
Blå
Turkosa
Vita sånger Utefter Sidorna
Hår Svall
Ringlande Lockar
Smeker Livet
Varje Dag lämnar Örnen henne
Hämtar en Pärla Till Hennes halsband
Turkosernas Ögon Bär Hon Runt Halsen
Då Örnen Lyfter
Blir hon den Purpurröda Blomman
Skyddad för världen
Endast Örnen känner hennes Liv
I Kvällsljuset återvänder Örnen
Hon Dansar I Doftande Purpurslöjor
Turkosernas Pärlor Speglas i hans Ögons ljus
Var Natt
Rinner hon ned i sjön
Hans Armar Omsluter henne
De Fyra Bär dem In I Oändliga Vidder
Vindens Moder Ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar