svart

Svart,
Svart är dräkten jag bär,
Jag fryser, fryser, fryser Solen vill inte ge mig värme.
Rökens ringlande svårmod skymde blommande stegens väg
Jag tyr inte mer,
I stugan brann elden flammande.
Den gamla satt i stugan framför brasan runt axlarna bar hon en sjal hon frös illa.
Hon gungade fram och åter, mellan fingrarna rann tråden, hon nynnade spinn, spinn ljusets tråd till mitt hjärta. Hon gungade fram och åter ögonen var vit skimrande mjölk, mjölkglas. Den gamla gungade fram och åter, hon mindes havets vågor, såg pärlor inneslutna i musslans händer. Den gamla gungade fram och åter hörde vävstolens dunk, dunk, hjärtat följde bommens dunk såg trådarnas strängar, såg solven och skedarna. Fötterna vandrade fram och åter över golvet vävde rosens gång. Den gamla satt helt stilla tråden rann ut mellan fingrarna fann dörren fann, handtaget.
Dörren öppnades på glänt, bländade mörkret.
Musslan öppnades, Pärlorna strålade i ögonens brunnar.
Hon såg skogens glänta, hörde bäcken sjunga fylld med mjölk och honung.
Stegen bar henne uppför Solstrålen
Den gamla nynnade
Tack
Tack