stigen ringlade ...

Stigen ringlade sig tätt
Runt klippan
Det gick inte att vandra med sovande steg
Sinnena måste skärpas vara där
De stängda ögonen öppnades
Här och var stack klippblock ut,
Gripande
Vassa
Händer.
Ibland var stigen täckt med rullande stenar, för varje steg framåt rullade ett steg bakåt,
Ibland gapade stigen tom utan fotfäste,
Fötterna mötte tomma intet.
Ibland svepte Vindarna runt
Vingar sökte slita ner
Ibland stack torra grenar ut från klippväggen
Med sylvassa taggar
Taggarna drev fram bloddroppar
Där bloddropparna föll ned
Steg rosens knoppar upp
Törnrosor
Stigen var fylld med kryphål
Förvillelser.
Hjärtat viskade hela tiden
Tillit
Tillit
Jag tog mig sakta uppför klippans väggar
Driven av viljan att nå toppen
Den väntande avsatsen
För att än en gång
Leva.
Plötsligt
Lättade dimslöjorna
Molnen öppnade händerna.
Jag stod i klippans skål med vatten runt mig
Månstrålar
Vävde kraft
Steg upp ur skålen
Lätta steg bar mig fram till avsatsens kant
Såg ned i tomma intet
Hjärtat viskade hela tiden
Tillit
Tillit
Steg ut i luften
Föll
Virvlande
Svävande
Ned
Tomheten omgav mig
Känslan var befriande
Salig
Stillhet
Lufttomt
Trots att Vinden bar mig
Så öppnades den svarta vattenytan
Kände ytans öppnande runt mig
Dök ned under ytan
Var havets strömmar
Smekte den svarta sandens linjer
Långt ned.
Såg jag ljuset
Ljusögat
Jag visste att det är vägen
Sakta dalar jag nedåt
Så underbar är tomheten
Jag är ett med havet
Med vattnet
Total
Tyngdlöshet
Ljusögat ler välkomnande
Drar mig igenom
Dricker mig igenom mynningen
Så
Är jag ute på andra sidan
Vingarna bär mig med lätthet