av sedd

vid brunnen
hänger
skopan

i kroken

lätt är klangen vilken stiger ur
då jag lyfter dess av


släpper alla meningar i


vandrar till
stenen vid floden

med den kupade handen

bärnstenshandens solguld

däri släpper jag
meningarna

av inte sedd stigen ur tillvaron

vandrar
vandrar

ut

hör domarröster vräka ned över regnet
och regnet vräker mer

lyssnar till uppkomna
yrvakna tinderögon

sömngrus sköljes in i
är blad
glasvingeblad

vindfågel bär regnfjädrar
rör vid
sinnens
låsta

lägger av mig pålagda kläder

behaglig är din närvaro

regnmantel lägger hand om axlar mina
vi vandrar in i regnskogens fyllda droppsånger

stenen blåser i handen


träden bär
solguldsdroppar


i silvernefingrar

av sedd
stigen ur

tillvaron