ej längre
är min vilja att påverka meningen av mitt liv
jag följer vinden
det vinden
är
jag kan icke skämmas
för det jag gjorde
de möten jag var i
genom de ögon
jag då
levde med
däremot kan jag omfamna då med
mina
ögonvingar
samt se med
skarpa linser
just det
snö
är
kan vi
resa
genom
den tunneln är en tidsridå
ur
ursprung
urd
urd
ur
ursprung
arkeplag
arketaktiska
arkefaktiska
arketyper
urd
min längtan är
vacker
lycklignärhet
moder i dig andas liv
hon säger
luta dig till stammen
upplev rötter sjunga
jordekronas
ådror
hör mitt blod
skimra
dig
lyft blicken in i himmelskrona
se mina händer
fingrar
sammanflätade
jag silar ljus in i edra munnar
tala
tala
fjärilsljusa
vingar
vandra vandrerska
*
var i tillit
i det livsbeständiga
de vilka sitta runt elden
inbegripna i
samtal
levandesamtal
är
vackra
först nu kan jag se dessa ord;
det är ditt drama
jag kan se en fylld innebörd
nämligen;
det är ditt drama och jag
befinner mig i detta drama
det är ditt drama
jag kan ej vara
den eld vilken eldar under ditt drama
den eld vilken skänker syre till dess höga
förtärande flammor
jag kan vara
den eld
vilken mildrar ditt dramas hetta
*
ej längre
är min vilja att påverka meningen av mitt liv
jag följer vinden
vinden vilken smeker mitt ansikte
i visshet av
är
*
så mycket påbörjas
i mänskligvärlden
uthålligheten är knapphändig
knappt nåbar
ja
fullfölja är
ett av det svåraste
uthållighet är en gåva
vilken växandet innehar
ditt
växande
har en stor portion uthållighet
i mänskligtillvaron är hastandet
mer i bruk än uthållighet
det sker dock uthållighetssträckningar
*
varelser ur
de gamla mytologierna stiger fram
ur bergens
ur
urd
släpper
för en stund
i en stund
sländan fri
tråden är bäckar
åar
flöden
ådror av
månsilver
av solguld
*
och jag frågar eder
är det verkligen möjligt att vi kan flyga
färdas genom tidstunnlar
den tunneln är en tidsridå
och vi svarar dig
ja – det är en fråga
i exakthet visande det tid – enkel – riktad tid är
även i det tunnlar innehar
tvenne färdriktningar
vari är tunnlar byggda
till vad är tunnlar byggda
kanske såg de blodkärlen
kanske såg
de
och vad ser du
jag ser just nu vägtunnlar
ser tågtunnlar
det gör ont i mig ty de
jag ser dem hacka
ser dem spränga sig genom berget
en tunnel genom berget
en tunnel vilken egentligen inte är i
denna tunnel är ett slags brott
mer ett solar plexusbrott
ty däri, ungefär i det området är tunnlar
vad ser du
jag ser ett äpple i en hand
ett äpple ur vilket kärnhuset tages ut
med ett köksredskap
kikar ut genom hålet
ett titthål i äpplet
en kikare
färden mumlar hela tiden
tiden
orsak samt verkan
verkan samt orsak
vilken tur
vilken otur
det vet du ej
i det du står inför en tunnel
står du på sätt och vis framför ett gapande svart hål
en mun vilken du ej vet huruvida den
skall sluka dig hel eller tugga dig en stund
den tunneln är en tidsridå
nu eller är
torde i dessa ordstäv vara symptombilden
eller varför inte fantombilden
*
fjärilar
har
i trenne dagar
i trenne nätter
spunnit
vävt
den finaste sidenväv
månvind sveper mjuk
ur
fjäril
stiger hon
bäddar ängens bädd med
vitskimrande sidendröm
i grynings pärlljusa
rör hon
vid
molnöga
lägger liljekalken vid
huvudgärdens sömn
drick
älskade
drick din
morgonstämma ljus
lågan i fönsterkarm
stol
fladdrar
mjuk
skimrande
han ser en
fjäril
flyga in i vinteräng
snöflinga
smälter
på hans
läppar
*
vandra in i dalen
vid floden
hämta dig lera
denna ständiga
orsak verkan
verkan orsak
sätt dig vid drejskivan
detta ständiga
orsakverkande
verkansorsakande
är att ha
villbestämt sig
bestämt sig för att det
godiset skall jag ha
jag vill ha
vill ha
bestämt dig för att
så skall vasen se ut
se ut
utseende
leran har emellertid ej de
beståndsdelarna
den sammansättningen
att den kan hålla upp den tyngden
för att se ut så som
så
som
du har bestämt
leran rasar samman
du morrar
daskar den i drejskivan
hårt fast
öser mer vatten och
sparkar igång drejskivan så den glöder
eller mer
du
glöder
du har bestämt dig att
vasen skall vara så sirlig och enormt hög
den rasar ty
obalansen är verkställd genom ickelyssnande
*
i tystnaden
stiger
du
ur
tunneln
den tunneln är en
tidsridå
linjal
du befinner dig i
livets
cirkel
*
kvinnan vandrar
till flodens
viskande
stämma
kom
kvinnofägring
kom
hon knyter upp kjolar vida
stiger i
till vaderna
knäskålar
svarar
stenskålar
lyft lera i dina händer
kvinna lyfter röd
lera
anings blå
solskiva
lägger sig inför
kvinna drejar
kruka
vas
solskiva strålar
månsilver väter
torkande
lärft
du kan
med kärlek
befinna dig
i då i fram i är/i nu
du kan knåda leran samt inlyssna
lyssna in
och vasen blir
i detta balansskapande
underskön med
ögonblommor i
i den omfamnande tiden
är allt
samskapande trådar i livets oändliga väv
det är oändlighet
är evig skönhet
*
i tystnaden höres
maskrosdunet
tala
såpbubblor
tala
hon stiger ut ur
mardrömmen
kvinnan
omsluter
bakombarnet
förflutna
hav
ej med tanken
med dina händer
viskar
jag accepterar dig för den du är
kvinnan öppnar
händerna
släpper duva
fri
inväntar
duvas återkomst
med den grönskande kvisten
*
jag har ägnat alla dessa årsringar
till att bekräfta negationerna vilka gavs mig i oförmåga genom deras ögon
detta var det liv – jag för mig – kunde bekräfta
genom de ögon jag då
hade
jag kan ej ändra det skedda
jag har vandrat med min skam
för de val jag gjorde
genom de ögon jag då hade
vandrat med skam
för de steg jag gjorde
genom de ögon jag då hade
det var de bokstäver jag såg
brännjärnsinskrivna
det var de bokstäver jag såg genom dessa ögon
jag inser nu
att jag kan vidga mina ögon
jag kan ej göra bedömningar utifrån
de ögon
jag såg genom
då
jag ser nu
omfamnar mina tankar
samt lägger dem i hjärtkorgen
däri leder de mig i kärlek
däri har jag förändrat
fram
nu/är
bak
mitt tänkande har blivit det detta är
hjärttänkande
jag kan icke skämmas
för det jag gjorde
de möten jag var i
genom de ögon
jag då
levde med
däremot kan jag omfamna då med
mina
ögonvingar
samt se med
skarpa linser
just det
snö
är
*
jag stiger ut ur sökandet
in i närvaron
samt blir skapande i skönhet
vi blir skönheten
vi blir de
heliga rum vi så effektivt söker efter
vi blir
exakt det vi är
är i
visshet
den visshet örnen utstrålar
strömmar
i den stund örnen släpper klippan och är luft
trots att du med dina ögon ser en örn
du visualiserar ej längre
du har etablerat
flyttat in i den du är
i den vissheten vet du
att allt
är
gudomens ljus
gudomens värme
i kärlek
i den kärlek du är
*
satte mig
i snölyktan av
glasvingars kristalljus
gavs nya glasögon
ett av de största nystan
välordnat nystat rullade in
nystan med alla berättelser
bliv
livsfjäder
i min hand
jag har ägnat många månvarv
till att med denna fjäder putsa tråden
genomskinlig
vit
jag inser att jag kan möta allt
igen
och igen
samt se med
kristalljusvingars ögonvidgan
allt är nya möten
nya är skeenden
en nya
jag inser
genom att du älskar mig
älskar jag mig
genom att jag älskar mig
älskar du mig
genom att jag älskar dig
älskar du mig
genom att du älskar dig
älskar jag dig
därigenom är vi
levande ljus
levande värme
just det
snö
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar