i lövbädden
sover
hennes gångna steg
i
sömnen
framtigna
en strimma leder henne vid handen
en strimma
en månstrimma
i lövbädden vaknar hennes gryning
älskade
dina ögon
äro
fyllda
kärleksfyllda
jag möter dina ögon
och detta är
solvindens
smekning
fyllda äro
dina ögon
sträcka mig efter
behöver jag ej
ty du är mig nära
han lägger sina armar runt henne
så ömt så fyllt så ömhetsvackert
skänker henne en ögonkyss
vilken väcker
dagsländas
tystsurrande
regnbågsvingar
blad inom vilka du ser
ådrors andning skimra
och
slottets vindbrygga
lägger vingar om
barnet
vallgraven
flodens ring
stiger
lägges
runt
huvudets skål
floden är
sjön
sjön vilken leder vägen till
den uppklarnande ön
vari
helandehänder verkar
ur
örtaängders
förenade vilja
vari
tempelruinen
stiger
ur
askluckan
lyft av
glödens
andedräkt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar