i natten viska de
vi
är
måna om ditt bröst
vi
rör vid
dina
klanger
hjärtklanger
släden följer spåren
gnistor
flyger
snörök
skapar
bildar tunnlar
vita
facklor
följer släden
bjällror silverne
ljuder
snöblad regnar ur trädhår
ur fingrar
skogsfingrar
omvärnad
sitter hon
inbäddad i
skimrande vita
snöfällar
stjärnglimmande
är hennes ögonlyster
rosende hennes kinder
av andedräkt
är hår
vita
kristallpärlor
vi
rör vid
dina klanger
hjärtklanger
ej till söndrande
vi
rör
vid
för att dessa skall brista
utbrista
brista
ut
ej brista sönder
och denna strimma är länken
länken mellan dig och ditt själv
så utbrister själen i andeljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar