elfenbensskivor

förundrad har jag sett dem cirkla


solar i universums hav



vita

elfenbensskivor

det jag ser i det jag nedtecknar elfenbensskivor – hur kan detta vara elfenbensskivor ty det jag ser är i storleksordningen av stora gongongs



så vackra är dessa elfenbensskivor och jag ser ljus skimra igenom

just igenom



i det jag nedtecknar elfenbensskivor upplever jag sorgsenhet

vilket ej är det jag skrivar är sorg.

sorgsenhet ligger nära smärta



i gryningen står de stora gråstenarna

gråskuggorna

den läderartade huden andas vandringsmantlar

damm

gråskuggor stå vid savannens vattendrag



hon håller upp smycke inför månmoders ansikte

gläds inför budet

smycke glider mellan fingrar



de stora gråskuggorna står vid savannens vattendrag

vattensmycke



solvingar purpurerade

rör vid vattenpärlor



snablar

suger

solvatten



en vind

något rör vid savannträdskrona



en våg av de stora gråskuggorna

klarnar



elefanter lyssnar

skenar

marken gungar



gungfly



röddamm virvlar

gaseller

zebror



flyr

flyr med fåglar

allt är

gungflyende rörelse



elefanter skriar

skriet virar sig in i mitt hjärta



ett skott



tystar



en hand lägges hårt över munnen

sliter tvärt av rörelsen



ett

skott

tystar

allt



smärtan paniken skräcken genomborrar mig



en dov duns höres

röddammet faller still

still



en sörjande slöja skingras över nedfallen kropp



de

stjäl

betarna



savannen darrar i en utdragen suck

azaleor fäller kronblad



akaciaträd gråter

bärnstensögon



flocken vandrar

med en kroppslöst i hjärtan



savannens kvedosång

ryser jägarnas dåsande ögon

dvalsömnen slås upp av sörjandevåg

kvalosången stiger ur deras strupar



de

jägarna



skänker åter det de stal utan löfte



det stora djuret reser sig upp

skakar av sig

skingrandeslöjan



flocken vandrar

till vattensmycke



och jag vet att den elfenbensskiva jag ser

är

av haven



är snäckblad

givna



givna ur hennes vida händer



soltonen väcker

nejdens sovande marker



hudar doftar mjukvaknande



ser dem

snurra



vita solar



med vänster hand lyftad tar de emot

strömmar

gudomsorden in

med den högra handen sänkt

vattnar de jordarna med

gudomsorden



vita

snurrar de

snurrar de i medvetandeljus

så fjärran

så nära



i



lugn skönhet



stiger färger

färger fram ur vita



cirklar är de

ringar



och kanske

andas de in markers själsdamm

andas de in markers själsdamm i hjärtsjön till rening



och är allt detta damm de samlade stoffkornen

erfarenheterna

vilka är

teori

teknik

teologi





så låt denna teknik vara transcendent

transparant

endast i det tillståndet kan dina ögon blomma i skimrandet

vilket skingrar

molnens tyngder



vak upp

stig upp4res dig



stig in i

sjöflodens nyckelring