honhan sitter
i fängelsehålan
fukt dryper inåt genom väggar
ekogolv
slippriga
torntrappa ringlar nedför
honhan sitter
i fängelse
håla
nedkastad för brott
honhan aldrig
begått
be
gått
kärlekens
helande
var det största brottet
för så länge sedan hade
honhan
slutat räkna
dygnets
vågor
vågorna lade sig
helt
stilla
med en stenflisa
pillrade
rispade
honhan
väggen
ringar lades i vattnen
i stammar
och en spricka
en springa
en springbrunn stämde upp
en springa
gav muren
däri syntes stjärnor vandra
lycka
sköljde genom honhan
steg ut i klarljus
tolv vita duvor flög ur
stenflisans
ögon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar