här har jag levt länge närmare bestämt i evighet
vilket jag önskar var evig;
evighet greppar om/håller fast
evig andas föränderlighet oändlig skönhet i skapande helt utan att överge urhjärtat
ibland ber jag mig vingar till eller en vind vilken lyfter mig härifrån
träden har sett mig alltmer böjas av oken jag lagt över mina skuldror
stenar har lyssnat lyssnar till min närhet
undrar
kan ett liv växa in i väggarna
om ett hus har rötter har dessa nog växt in i mig
ådror
dialys
och jag förmår ej slita mig loss
och varför skall jag
ja, varför skall du
hör du skallen ljuda
upplever du rävens darrande kropp
skälvande regnets droppar
pärlor
på gräs
spets
väter rävens torra strupe
bytet
är räven
räven är
bytet
spring bort byting
bortbyting
de bytte dig mot en daler
skallen kommer allt närmre
varför
varför skall jag
du har gömt dig
för ådrornas
rörelse
se droppar sjunka in
vik undan ridån
lös gräsets bundna form
se tyllgardinen mjukt röras av vind
en fläkt av ande
i dina ögon
skallen tystnar
räven nosar
vädrar
fridsstilla
hör droppars klanger
jag ser ringarna på vattnet
ser dem bli fler och fler
ringarna har ej brådska
lugnt följer de
händelsen
förloppet
jag sitter i mitten
lyssnar utåt
vid stranden når jag kornen lagda
andas kornen
i begrundan andas jag in
mig
så är det
det är ej de stora rörelserna vilka alltid bringar bud
tillåt ringarnas rörelse
se huru ringarna
visar sitt väsen
vad ser du
jag ser delfiner
jag hör delfiners sång
*
I lunden
Trädlunden
Sitter ett kvinnoblad
Hon föll ned från
En gren
Av
alla grenar
spelar på silverne
strängars
klara
trädlunden viker undan blad
bäcken flyter med vinden
ormen ringlar
vattendraken ringlar
fjällen tindrar i solen
följ mig
följ rörelsen
kvinnan reser med bäcken
ser träd lägga sig tillrätta
ser pärlande päls
ser vita tänder
glittrande ögon
kom
låt oss spela plockepinn
gång efter annan
gör de så
glitterögon ler
nu har vi övat varsamhet nog
lägg din kvinnoskrud här
stig in i skruden jag giver dig
och kvinnan är en bäver
bävrar dyker i bäcken
är bäcken
följer strömmen
lyssnar
fäller ej blad
fäller träd
plockepinn
de bygger en damm till skogens leverne
till vattnets leverne
och i dammen andas ringar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar