kärnhus

var är du min syster

i morgonvindens vingar



var sveper du markernas ljusgläntande pärlor



doften

doftande

liljekonvaljer



ringer in



snö

snömolnsbärarna

vitgnistrande

skrider



julrosen andas

i örtafrid



var är du min syster

i morgonvindens vingar



var höljer du

pannans månskära i tinningarnas dimma



syster var är du

i morgonvindens vingar



jag sjunger dig i aftonstjärnans händer



hör du vinden vandra

vandra mjuka pulsslag

andas

huden



sover du stilla



var är din bädd

du vilken så länge varit glömd

höljd i dimma



skymtar dig

i drömflodens inre



där du andas omfamnande i flodens yttre



i ögonvrår skimrar vita lågor

i väggar dansar cinnober

röd är hennes klädnad



flamma flammas milda ljus

lindrar glödens kamp



vem häller vattenblad över min kropp



stigen ur bäcken står en man ur ålder

i handen den vänstra håller han kanna av guld

ur pipen rinner vattenstråles bladguld

illa är ej min vilja

tala till mig du vilken är glödbädd

sänd ångan till min syn

tillåt mig

i vördnad se



stig in i mitt hjärta

bed ångan skingra ditt dunkla tjäll



vinden vandrar mjuka pulsslag

andas huden



lyssna till cypressernas timjan hav

vid haven har de begråtit stelnade stränder

lyssna till cypressernas timjanhav

de strör kvistar av rosmarin

inför hans ögonväg



vattenbubblor

bollar

klot

skimrande



svävar framför honom



kom kommen är du

hennes hjärta andas jorden

ännu varsamtyst



ur dimman ur ångan synes en kvinna

skrden hon bär är skirljus aning

hennes hjärta andas jorden varsamt stigande



myrfolkens rödbruna kroppar

är långa pärlband

lyfter stickor lyfter strån undan



i blomknoppar lätt vidgade

lyser ljusfolksstavar vägen



han hör hennes hjärta

varsamt stigande

lugna stormrösternas hastande

kastande blickfång



räds icke tistlarna

räds icke kardborrarna

vandrat har de

ur strålars nålverkssymfonier



hör du klipporna vilka ej är klippor fällas



rasa



hör du

splittrande färderna

hör du flisorna malas till sand

hör du karavanernas penningskrammel



ser du baldakinfolken

sitta vid eldar i lugnväntan



tältdukarna är

böljande svalkande hav



ur sanden stiger källvatten till dem

fuktar deras läppars helandevingar



ordfjärilar dansar

i vindalle



kronhjortar betar

i grönhav



hör du sanddynerna dåna

vika ut bladen

vågorna



ser du templen stiga

växa upp



ser du henne framstiga ur grottan

där hon gömdes

moder

jordens hjärta



hon bär eldfågel i sina händer

flyg fågel flyg



värm de frysandes hudar



ser du den apelkastade hästen



äpplet

stugan den runda i skogen

kastat ur hand

kärnhus



det stiger upp ljus ur



kärnrummen

är upplysta

helt utan väggar

skalvagga

sådor

vådor



det växer grenar ur äpplet



blommande

grenar