natten klarnade
strömvida
stjärnvida
och trädet förtalte
spårens väg
det var en gång en kvinna
kvinnan levde i ringen av träd
kunde välja huruvida
hon skulle synas
eller
inte
synas
träden flätade stammar samman
i de stunder hennes ögon var tröttade
flätade upp stammarna i det hennes ögon var utvilade
på gården
alldeles invid rosenbågarna
växte ett av de äldsta träden
en lönn
kvinnan brukade leende möta lönnen
märken finns på lönnens stam
i barken
älskade vän
minns du den svartvita flugsnapparen
vi sökte skydda den
katten tyckte rörelsen
fågelungerörelsen var så spännande
minns du sonen
den vackra gossen
hur han med din tillåtelse
spikade fast en pulka
nu kan inte katten nå dem
vips tog katten ett skutt
över
hindret
fågelungarna klarade sig
den svartvita flugsnapparen
flyttade
sedermera
märkena lever i din bark
ja jag minns de stunderna
gungan i mina händer
barnen dansade så ofta runt mig
så många bin
fjärilar
fåglar har vandrat med oss
nu är det du och jag
jag och du
vindarna har blivit bistra
jag fryser allt i ålderns skor
gott är det att vi eldar
till värme
lönnen och kvinnan vandrade vinterns mjuka vågar
med rosiga kinder
vantar
sockor
sjalar
mantlar
solen blev allt varmare
trädet släppte vintermanteln
i en mjuk dunshög
kvinnan vek samman vinterskruden
lade den i vacker låda
det kittlade av livets utstigande
månvindar gav trädet
måndroppar
månpärlor
pärlor svällde
bladpärlor blev blad
våren dansade i kronan
susade i rötterna
åkte kana
berg och dalbana i stammen
så kom hösten
och lönnen strålade
skimrade i skönhet
släppte löven
bladen
ett efter ett
ser du sporde trädet
löven
faller
spårlösa
vi bär ej ryggsäck med
och bär vi ryggsäcken är den tom
tömd
ty vi vet att
modern öppnar sina händer
tar emot
smälter
omvandlar
för åter till de öar
stjärnöar allt skall
ser du vandraren med
den tunga
ryggsäcken
allt tyngre blir stegen
vandraren
tar sig
sakta
uppför berget
stenar söker hindra
söker säga
släpp ryggsäcken
vid avsatsen till bergets topp
den sista
släpper vandraren
ryggsäcken
och
och
är en dansande fjärilsvind
fjärilsvinden dansar uppför berget
når bergets topp
skådar vida
örnfader sluter vingar
skuggar ögon i solvind
ser in i intet
ser allt
breder ut vingar
dansa fjärilsbarnet mitt
och vandraren står helt stilla i vinden
flyger
nedför berget
utan att falla ned i
ravinens dånande vattenfalls
flodströmmar
i stenkrokar
så är det
den tömda ryggsäcken blevo
fjärilsvingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar