det är
människokvinnan vilken talar
hon
vilken drömmer
i vindens moders famn
om
ja – om den man vilken skymtar
vilken ej stiger fram
stigvandrare
stigfinnare
varför ser du ej din väg
varför läser du ej skriften
vilken bergen så klart visar dig
mannens händer känner hon
i det träden andas
visst vet jag att jag inte gör mig rätt genom dessa drömmar
visst vet jag att gjorda bilder reser hinder
det är ej gjorda bilder jag gör
målar ej din gestalt
ej ditt ansikte
jag gör detta för att stå ut
för att se allt det vackra
jag vet att detta är mig tillåtet
jag lindar
helt enkelt in mig
i drömväv
för att ej förfrysa
det är människokvinnan vilken talar
hon vilken drömmer
stugan doftar skog
doftar mark
tröttheten
modlösheten har övermannat
bekymmersfärderna har slitit ned udden
kylan tränger in
det är i de stunderna jag längtar efter den där rösten
armen vilken lugnt lägges om mig
allt är väl – det blir bra
det är i de stunderna
ja även i de andra stunderna
livet består av dem alla
jag längtar så oerhört mycket efter att få sätta mig ned
se dig man
lugnt tända elden i spisen
den vackra muren skimrar
veden böljar
lågor stiger
du har brett ut fällar
filtar
sätter dig ned
och lägger dina armar runt mig
det är i den stunden jag upplever oron rinna ur ut ur mig
lemmarna hela jag slappnar sakta av
du säger inte ord vi är tysta med varandra
du fyller mig helt enkelt med lugn
det är i den stunden jag lutar mig till dig
ditt hjärta möter mitt
din närhet är värnad
är skönhet
dina läppar snuddar varligt vid min kind
och jag vänder mina ögon till dig
det är en vacker stund
och all min längtan har besannats
jag vet att det finns sådan närvaro
i drömmen
och jag vet
att detta
måste upphöra
det gör mig alltför ont
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar