krona diadem tiara

i begrundan

andas

liv

de inkommande stroferna

för att samla mig till det vilket är

livets cirkel med

alltet

inom

jag provar verklighetsförankringen

av det inkommande

huru

vida

detta inkommande

smälta

har behörighet

till inträde samt utförande

bärighet i kärlek

av kärleks krafter givna

jag provar verklighetsförankringen av det givna stycket

symfonisk verklighet

skapas

begrundan är

äggets verklighet

jag drömmer min livsförankring i skönhet

begrundan: du kan stråla utåt i samtida begrundan

guldoblaterna de rena

är lagda närmast runt huvudet

kupolen är av guldbladshänder

inåt

värmande

ditt ädla sinne strömmar utåt

diademet släpper ut bakombarnet

ridån öppnas därigenom strålar du framåt