regnfolk
skrider med vida
svepande kjolar
mantlar
midnattsblå böljar
stjärnhärdar
ur korgar
strör de rosenblad
i gryning
är marker
vitpudrade
ett finger lyfter hon till läppar
tystvinge sveper orden in i vagga
vandra varsamt i vinterskogens nakna
stenar andas vakande
stör ej stenars sömn
låt dina fötter
likt mjukt regn rinna
rinna över stenars mosstäcke
om detta tycker
stenar
så andas vi
varandra
stenar vilka inför till synes ligger stadga
vilka är fjärilar i vinden dansar
barfota i ängens snötäckta nektargömmor
där du vandrar i skogshägn
förtäljer stenar dig
snöns verklighet
och snö kupar händer runt dina fötter
fotblad
värmandeljusa
mockasiner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar