(vem vore)
och vem vore jag om vore
vore jag
vad viskar alla ord
vad tystnar alla ord i
vad är skalen de lindats i
är lindorna skalen
eller höljen till
öppnan
är jag kärnan
är jag stjärnan
den vilken molnen viskade
är jag huset
med skira väggar
sådor membran
vilka ljus tänder jag
tänder ljusen mig
vem vore jag
vore jag
vore
och vem vore jag om jag släppte all tro
är tron den jag är
vem vore
jag
jag vore
och jag frågar mig allt mer
är jag
är
jag
existerar jag
och vad är detta jag
fanns det
(pålen)
är detta bitterhet
är jag kommen bitter
bitter
detta förhatliga tillstånd
bitter
bitter
vill du vara bitter
harklar enen sin stämma
bitter
är du bitter
så var bitter
bitter hör också till livets rikedom
så hålls
bittersjälen fängslad
fången
i en cell av bruk
av okända
pigmenteringsgrunder
andas själ
andas
själ
drag samman
punkterna
till en vidgad ö
origoö
andas själ
tillåt smakerna
framträda
bitterhet är
en del av livets rörelse
ett tillstånd
i vilket bittersjälen
behöver
hjälpandehänder
helandehänder
oftast sträckta till
bitter är
en tagg
en påle
vilken slogs in i
ditt hjärta
du steg upp samt ur din grav
ur den kista vari du
ej slog i spikarna
så mycket hopp bar
barnet i sin famn
så mycket
hopp
såg skönheten
solens
uppgång
såg skönheten sväljas rödblödande
i sepiatoner i havet
i den stunden drevs taggen
pålen in i ditt bröst
du förintades
*
(flugan)
flugan landade
i handen
klättrade fingerlek
solspann
hällde regnbågstoner
flugans vingar
rörde vid kvalm
calmusroten
lindrade
tandradens blivan
*
(ur havsstig)
hon
ligger vid stranden
av lagunens öga
dolken
med pärlemorskafts
intarsia
ligger utslagen
blödande
fallen ur hand
palmerna har vävt
täcke över hennes kropp
ur havet stiger
en moder
kysser hennes sår rena
med tårar
ur
solglöds smärta
hon lägger ett opalägg
i hon vilken ligger vid stranden
av lagunens öga
viskar
slut henne in i ditt regnbågsöga
invänta opallotusens
öppnande
palmbladen
är hennes havsvagga
en moder vakar
med en kvinnas livsmod
*
(rallarrosor)
rallarrosor
följer
resandes fönsterblickar
rälsen lades
än ljuder
hammarslagen
i berg och i dal
än faller träd
än vrider gruset
singlet
händer i kval
rallarrosor
tröstar
resande ser endast vyer i
rusandes hast
än ljuder hammarslagen
och rallarrosen
gråter röda tårar
när skymningen faller in
träden reser sig
bergen växer ur singel
allt faller samman
hammaren smeker städet
snäckor
lyssnar in i havets sång
rallarrosor väcker
resandes
fönsterblickar
ur fönster stig
speglarnas visshet
*
(gräsviskning)
gräset viskar
och inte vet jag varför
ni lämnar
era vägar
är era ögon blinda för
skönheten
för nätets lagda trådar
*
(hans
längtansögon)
hans
ögon
bar en längtan
till kvinnan han släppte
magnolia
stiger i höjden
azalean
har släppt gryning
pionerna blöder
jasminen
doftar
natt
i stillhetens tystnad
gråter en kvinna
ensamhetens gråt
*
(sommar)
sommardagar
sommarnätter
sommarkvinnor sommarmän
vita skjortor
vita klänningar
i skira vävar
stråhattar
saft i immade glas
samtal vid strandeldar
havsdoft och vassens
susande
stämma
sommarbarn i barfotadans
smultron pryder diken
stigna ur
träda
bjuder sommarfingrar
in i röda
ur vita blad
här
är
tråden röd
*
(inte)
jag har inte
något att förtälja
vet ej längre hur
förtäljandet sker
möten
röster
gemenskap
ett slocknat blad
och till detta har jag full förståelse
jag har inte något
att förtälja
husets väggar är röda
knutarna vita
om tråden är röd
borde väggarna vara vita
*
(spindelväktare)
spindel
vakar vid tröskel till
hur vet du
detta är till
kanske är det
ut eller bort
det är in
jag vakar
är
kvistens öga
vem får träda in
genom nålens öga
månen häller skugga över nätets origo
den vilken ser
mitt ansiktes vara
*
(”)
du vet ju
att spegeln
är av glas
har du glömt att regnbågen är dess hav
*
(”)
fly ej livet anden är liv
hör du ej andens viskningar
du är den du är
så sök ej bortanför se innanför
så vet du att bortanför är innanför du är det du är
*
(”)
ni möts för att se skönheten i edra ögon
slut dem ej för att bättre kunna se det ni kllar fulhet
i edra ögon skönheten se
därför möts ni
*
(”)
sjunksand, du kan också se det som så att sjunksanden
mjukt stillar hårdtrampet
så kan du hålla din hand när den lyfts till slag.
sjunksand eller kvicksand sväljer din omedvetna panikgärning
det finns mening att se i denna stillhet
se hela scenariot ända in i räddningens ankomst när du dras upp ur ropen
