(grådun)
grådunen
svävar mjuka
toner
svanar ur
vilande
händer
lyfte
ur bergens
granit
sveper
takens
åseende ansikten
näri träden
släpper
ädla
korn
fria ur nattbädd
*
(nattskärra)
nattskärran
vandrar med
silverne
blad
fläktar
bardens stämma
alarne
är
ringen av resta
tält
elden är tänd
ur lågan
hon
bar med
stämman
ljuder
in i skogarnas
vildhjordar
*
(morgonknopp)
silverblad
är morgonens
utslagna knopp
hon lyfte den
ur sitt bröst
jag vet ej
varför ni söker
mig
jag står alltid
att finna
*
(lagd)
väven
är lagd vit
tvagad kammad borstad
ren
av bomull av lin
lyssnad
än deras
endera
alloms
sanden hälls ut
ur himlar
hon höjer den
tysta tonen
stjärnmandala
skapas
i förnimmelsen
av
ur
vind
*
(”)
din begränsade
syn är fångvaktaren
vilken sluter
dig för oändlighetens skönhet
*
(”)
kornet är ej det
minsta mjölet ej det minimala kornen
dessa snuddar
vid oändlighetens storhet i sin storhet
vari
oändligheten snuddar vid dessas minimalistiska
*
(”)
bladen visar dig
saktmodets källa
säg är detta ej
skönhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar