den 3 juni 2014

(dit är hon kommen)

gruset knastar under kvinnans fötter
som om de minns vägar av kända icke tillerkända
dit är hon kommen
följer fötternas rörelse egentligen är det
det enda hon gör just nu

lyfter foten upplever foten sväva en stund
ett ögonblick innan hon innan foten mjukt landar
ser foten sjunka in egentligen ej sjunka in
det bildas en cirkel i rörelsen
samtidigt med den fotens landande stiger en fot
rörelsen upprepas. cirkel eller bubbla, siarbubbla

jag bar foten, foten landade
foten bar doft med
så stiger tusenden som om
de äro såpbubblor
stiger in i
där hennes kropp nu är
samt stiger in i det så kallade under marken

kvinnan befinner sig i ett moln
moln av såpbubblor

hon ler
niger mjukt inför snigeln vilken följer henne
snigeln har ett skal bär en spiral på ryggen
säg vackra snigel kan du blåsa i snäckan du bär
snigeln ler, kanske inte just nu, det kommer det kommer

snigeln lyfter blicken de möter sländor, vackervingade

hon niger mjukt inför sländorna
säg vackra sländor kan ni spinna tråden
den vilken brast
sländorna ler, den tråden brast ej
den tråden är en puppa i ängen
åkervindan vakar med puppan

snigeln tar far väl glider mjukt in i gräskugga
sländorna tar far väl svävar mjukt in i solhand

hon viker av grusvägen
gräs möter stegen
slånbären har släppt vitvingarna fria
nu är bladen gröna
hon skuttar in över diket med det tömda vattnet
vattnet är i bäcken, bäcken med de stolta kaveldunen

varsamt planterar hon stegen
så många gryningsblad
kan jag sväva i dessa bubblor
såpbubblor
det vore väl

dit är hon kommen

sitter i den stora stenens hand
med stenens mantel runt
äntligen frid
tystnad

hon tömmer sakta det komna i havet
vagga mina tankar in i ro

stenen inväntar

kvinnan beundrar stenarna
dit lagda med vackermossa
vallgraven är glittrande vatten
fjällbärare röda glimmar
borggården med brunnen i mitten
narren viskar visdom
broderiringarna
låses upp
vävar svävar fria
moln
rosor löser stenarnas
murars bruk

skogen anländer

det är som, som, du vet
en rörelse fler rörelser
välkommen
stenarna, stenröset sköljer bilder in
hon är i en stad
pyramider med trappor når
högt
högt
regnbågsfärger
fjädrar
korpsvart hår
bronsfärgad hud
blickar skarpa
fyllda med kärlek

hon nalkas dungen med nässelträd
du vet viskar träden
så är livet
låt oss
hela
ditt brända

klipporna bak ryggen lyser röda
sandstensklippor. öknens skepp ligger i vila
bjällror klingar, hon dansar och sanden virvlar in i grus

skeppen seglar
når hedarna med den djupa ljungen

du vandrar i denna stund säger stenen mjukt

det gör jag min vän
det gör jag
det gör vi

bäckens porlande når dem

nu vandrar de utmed en å.
han håller hennes hand, mannen
det är vackert näri händer är korgar
fyllda med doftande bär
när stegen andas
jämn rytm
när stegrytmen ej haltar
när den är samtalande
obehindrat
obehindrad

de löser vildhästarnas selar
ser hästarna möta vildblomstren
lyfter lysandeblå stäppsalvia

de ler

marken doftar så som marker gör där vatten porlar
där träd höljer vattnet
där marken är fredad
där det
är

enhet

de stannar vid en udde
släpper motvilligt varandras händer
de är ej släppta
deras hudar är ett
de ler
de sätter sig stilla
ser in i varandra

det är i den stunden de rena tonerna stiger
de rör vid varandras ögon
de sjunger

porlande

stenen lindar manteln tätare om kvinnan
hon gråter pärlor faller i stenens värnad
stenen blåser
mjukt

viskar
se dessa bubblor
siarbubblor

se
de landar

i lotussjöns klarhet

hon minns
stegen

ser en puppa linda upp tråden
en fjäril lapar sol
ser en kvinna
landar

blåser i pärlemorsnäckan
så vackra toner

åkervindan ler

dit är de komna

*

(solglöd)

trenne

äro bladen

skrivna ännu oskrivna

illusionen är en sekvens

av en slöjas

mjuka

rörelse

bladen är tecknade i

silver i guld

i koppar

så är det min kära

minns detta

var gång dina fingrar

nuddar vid

solglöd

*

(längtan)

längtan

tag mig

in i din famn

sjunka

djupt

in i havets andning

skåda grunden

resa

in i stränderna

däri snäckor växa

längtan

tag mig till ditt bröst

ett stilla regn

fuktar

huden

hennes

låt mig vara

stenen

barnet kastade i havet

i visshet av

havets

mottagande

*

(näktergal)

älskade

i natten hördes

näktergalen

så

vacker

så

sällsamt nära

ugglans toner

svävade

i drömmen vandrade

min själ

våra stämmor förenades

med

näktergalen

ugglan bar

stämmorna

nära

*

(gryningsspår)

i gryningen synes spår

gräset darrar i vind

en skalbagge bär

solmolns

djup

breder ut vingar

jag är

en droppe dagg

i siarens spegelskiva

*

(”)

det blanka är ej sken, sken är ej det blanka

detta sken är tankarnas osammanhängande virvelhovar

vilka landar i skenet av visshet

detta sken har putsat arken blanka

ser du renheten bak skenet av visshet

ljusfenomenen är många

*

(”)

ljuden forslas i skeppen vilka vaggas i hav

seglen är fyllda uttal

*

(”)

invänta regnens stilla

läs dofterna i sjöar

invänta knopparnas vilja i ditt redo